Idag har jag först arbetat. Därefter var jag på möte, som drog ut på tiden. Jag hann alltså inte hem förrän en pyttestund innan barnen somnade, och har därför knappt träffat dem alls idag.
Och det är så märkligt. För varje dag längtar jag efter vuxentid. Efter att inte behöva rusa till dagis, fixa middag till trötta barn, klä på pyjamas och köra hela Bolibomparacet. Men när just en sådan dag som jag längtat efter infaller, då känns den helt förspilld. Nu sover barnen, och jag ska också gå och lägga mig. Och dagen, som egentligen varit så trevlig, känns helt meningslös, därför att jag inte fått vara med mina barn.
Tack idag: 1) Att jag ändå hann hem i tid för att krama mina barn godnatt och läsa Bamse för dem. 2) Att maken tittar på ishockey så jag kan gå och lägga mig nu utan dåligt samvete. 3) Att jag hann med allt jag skulle göra på jobb idag - ett tag såg det mörkt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar