IKEA en söndagseftermiddag. Never again. Finns inte på världskartan att jag utsätter mig för det igen. När jag och systern armbågat oss runt där i trängseln och försökt nå fram mellan de tätt packade kropparna för att kunna ta de saker vi tänkt köpa i två och en halv timme, stått i kassan en evighet, i toakön dubbelt så länge, och till sist tagit oss med de tungt lastade kundvagnarna till utgången, DÅ möts vi av den information varje svensk borde få med sin morgontidning: en stor tavla med de tider man lättast ska besöka IKEA på. Varför där?? Då är man ju redan klar, så dags då! Tavlan är uformad med en serie människosilhuetter, färgkodade så att gröna gubbar = gott om plats. Oranga gubbar betyder att det börjar bli lite trångt. Förklaringen till de röda gubbarna har säkerligen någon (en karl, gissar jag) som trott sig vara lite fyndig och vitsig kommit på. De betyder nämligen "mingeldags". Sist jag minglade hade jag inte en andnöd som tilltog i takt med att trängseln gjorde det, och inte heller svett rinnandes mellan brösten. Om en make hade kommit med ett skämt av den kalibern, hade han tämligen omgående funnit sig vara utan hustru. Inte roligt. Man har liksom ingen humor i det läget.
Hade maken varit med hade han självantänt. Som det nu var räckte det med att jag själv befann mig så nära hjärtinfarkten att jag sannolikt förkortade mitt liv med åtminstone fem-tio år.
Never again. Men barnen fick sina nya lekstugemöbler!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar