Kommer fram till dagis. Storebror försvinner raskt till sin avdelning, hårt hållande dinosaurieboken han fått ta med sig idag. Lillasyster går med mig in på sin. Springer direkt fram till fröken, visar den bok hon har med sig. Sätter sig i knät, börjar bläddra och visa. Kvar i dörren står jag. Lite övergiven. Frågar -Ska du inte säga hejdå, älskling? Lillasyster lyfter inte ens huvudet. Med blicken stint i boken säger hon ett kort -Hejdå.
Vilket fritt översatt betyder ungefär: "Herregud, människa, har du inte klippt navelsträngen än?? Gå nu!"
Med den icke klippta navelsträngen hängandes efter som ett ledset litet snöre, fäst i hjärtat, går jag ut till bilen. Måste de frigöra sig så fort?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar