Vi får ärva massor av kläder till barnen. Länge båda, numera mest lillasyster, eftersom storebror nu har storlekar som barnen hinner slita ut innan de växer ur. Och jag är tacksam för allt vi får ärva. Tänk att FÅ så mycket kläder, helt gratis! Fina kläder, oftast. Och de mindre fina behövs också, som kissa-på-sig-kläder, och måla-fingerfärger-kläder. Jag är tacksam. Mycket och ärligt. Men. Just nu befinner sig minst 6-7 papperskassar ärvda kläder på olika håll i huset, i väntan på att packas upp och sorteras, in i byrån eller upp på vinden. Och just precis nu är det lite svårare att känna den där tacksamheten än det är när jobbet är klart....
Hursa? Barnens pappa? Skulle han ta ett handtag med barnens garderober? Vid det här laget hoppas jag att det aldrig kommer hända, för skulle det göra det skulle jag sannolikt avlida av chocken. Och det vill jag ju inte.
Prata inte om barnkläder...
SvaraRaderaVi har mängder av urväxta kläder i källaren som bara väntar på att någon ska sortera dom och bestämma vad som ska sparas/slängas/lämnas till vänner/secondhand osv.
Varför är det så jobbigt att påbörja nåt som kommer att kännas så bra efteråt??