Mitt i morgonbestyren, när barnen äntligen verkar förhållandevis kissade, tandborstade, klädda och klara. Äntligen får jag också gå på toa. Jag smiter in när de tittar åt annat håll. Låser fort som attan, innan de hinner slita upp dörren. Halar ner brallorna, sätter mig. Suckar belåtet, inställd på minst trettio sekunder bara för mig själv.
Då kommer kattkräket från ingenstans och kräver att jag ska klappa honom, när jag nu ändå bara sitter där och inget vettigt gör.
Men jag fötvivlar inte. Jag ser fram emot eoner av egentid, när jag sitter på det kommunala ålderdomshemmet och vanvårdas. Fast man brukar inte få gå på toa själv där heller....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar