En gång, när jag var ganska trött på mina barn som uppförde sig väldigt illa, skämtade jag om den saken inför en arbetskamrat. Det visade sig att han och hans fru inte kan få egna barn, vilket förstås är en stor sorg för dem. Jag har sällan skämts så mycket. Sedan dess är jag avsevärt mer försiktig med sådana uttalanden. Om jag inte vore det, hade det här inlägget handlat om hur innerligt trött jag är på mina barn just denna morgon, och hur billiga de är just precis nu. Men nu är jag försiktigare. Och därför skriver jag inte det.
Istället packar jag matsäck och åker till knyttet med mina högt älskade (trots allt) små monster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar