Storebror är sedan en längre tid drabbad av en mystisk sjuka. Den yttrar sig så att han måste pilla med allt han ser. Allt som ligger på bänkar, på bord, i fönsterkarmar, you name it, finns något att pilla med någonstans så nog är han där och pillar. Och det driver mig till VANSINNE. Jag har bråkat, skrikit, resonerat, förklarat, bett och skällt. Inget hjälper. Han pillar. Och pillar. Och jag blir mer och mer vansinnig. Allt flyttar han på, allt ska lyftas och frågas om och liksom bara donas med. Jag trodde det kanske var en åldersfas, men nu har den pågått mycket länge, och den verkar inte mattas av alls. Lillasyster visar (tack Gud!) hittills inga sådana tendenser, hon är mer normalt småungeklåfingrig.
Ikväll hade storebror svårt att somna. Så vad gör man då? Jo, tydligen ligger man då och pillar bort ett stort stycke av tapeten på väggen intill sängen! Varför??? Det mest frustrerande är att redan medan man gormar på honom om vad han gjort, så börjar han pilla med halsbandet jag har på mig, grejorna på skrivbordet jag sitter vid etc. Resten av ungen har inga som helst problem med att sitta still, det är bara fingrarna. Kan man ha ADHD endast i händerna?
Nåja, tacksam får jag väl ändå vara även idag: 1) Att storebror fick en ny medicin. 2) Att det gick så bra att ge lillasyster hennes TBE-spruta. 3) Att jag och barnen hamnade hemma hos en kompis på kvällen, för vi har verkligen gått varandra på nerverna idag och behövde ett break. Därav också dagens femtioelva blogginlägg. Jag har gömt mig för mina barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar