Ljuvliga barnkläder

Var på klädvisning idag. Hos en fembarnsmamma, som syr barnkläder. Japp, ni ser rätt. Fem barn, och ändå hinner hon sy kläder. Fantastiska sådana. Och inte särskilt dyra alls. Snäppet över Hennes och Lindex, men ljusår snyggare och mer unika och personliga. Hon funderar på att satsa på skrädderiet helt och avstå från sitt "vanliga" jobb. Jag tror på henne. Titta gärna in! (Nej, jag känner henne inte privat. Och jag får inte rabatt. Jag bara tycker kläderna är så urfina att jag vill sprida budskapet).

www.mysmalva.blogspot.com

Oh so charming

Storebror å sin sida är med sina nästan sju år mitt i det som så vackert brukar kallas Lilla tonåren.

Vilket yttrar sig i att han, vid varje tillrättavisning, suckar, himlar med ögonen och utbrister: -Ameh, spela roll!

När han inte informerar mig (när jag försökt sjunga eller nåt annat pinsamt) om att: -Mamma, du suger fett!
Vilket jag inte alls gör. Om jag gjort det, skulle jag inte se ut som jag gör. Snutiga unge.

Att tävla i kärlek

Lillasyster och jag myser. Jag håller om henne. Pussar henne på håret och säger: -Jag älskar dig. Mest i hela världen älskar jag dig. Till månen och tillbaka älskar jag dig.

Hon behöver ingen betänketid. Hon kontrar blixtsnabbt: -Och jag älskar dig ända till Superhjältejul och tillbaka. Det är längre!

Min dotters kärlek för mig är alltså baserad på en julkalender. Och dessutom högeligen kompetetiv. Men hon älskar mig i alla fall.

Lite droger kan aldrig vara fel

Lillasyster har i det närmaste dagligen klagat över huvudvärk i över en månad. Femåriga flickor ska inte ha huvudvärk. Så jag tog henne till ögonkliniken, som frikände. Jaja, tänkte jag, hon äter lite knackigt och vägrar somna på kvällarna, klart hon blir kinkig då. Hon är ju förkyld också. Sedan tänkte jag ett varv till. Hon har varit stentäppt i näsan i två månader. Minst. Utan hosta, feber eller snor. Men med kliande öron och ögon. Så beter sig inte en vanlig förkylning. I minst två månader, utan att någon reagerat. Jag är en sådan god god sjuksköterskemor. Skomakarens barn....

Så idag tog jag henne till doktorn. Som konstaterade det jag redan räknat ut: ungen är med största sannolikhet allergisk mot något. Och med två katter och en hund i huset, ridlektioner varje vecka och lata usla föräldrar som dammsuger på sin höjd en gång i veckan och ganska halvhjärtat, så kan det vara allt möjligt som stör den lilla näsan.
Hursomhelst ska hon inte utredas nu, utan hon ska få medicin i tre veckor och sedan pratar vi vidare, doktorn och jag. Vi träffas varje dag i fikarummet, så den utvärderingen blir inte svår att få till.

Under samtalet innan undersökningen konstaterade jag att hon inte sover som hon borde. Han undrade varför hon inte gör det, och jag förtydligade att hon sover mycket bra när hon väl somnat, men att det tar två timmar att natta henne eftersom hon vägrar släppa taget och somna om kvällarna. När han skrev ut Tavegyl blinkade han lite konspiratoriskt till mig och kommenterade att "det kommer göra att hon somnar lättare också, hehe". Vilket är alldeles sant (för den som inte vet är Tavegyl lite lätt lugnande också).

Och det är ju bara bra. Så länge det inte blir som i somras. När hon fick en slurk Tavegyl ett par kvällar när myggen ätit upp henne alldeles. Och när jag då talade om att det skulle bli lättare för henne att somna också med klimedicinen i kroppen. Och när hon efter ett par kvällar kom och bad om sin sovmedicin.

Vissa konversationer med barnen är man glad att socialen inte bevittnar.

Så nu måste vi hitta en ny kyrka att gå till

Storebror och jag gick i kyrkan idag. Lillasyster skulle ha följt med, men bestämde sig i sista minuten för att det var mer prioriterat att ligga på golvet och skrika huvudet av sig för att hon inte fick gå ut i 13 minusgrader iklädd klänning. Alltså blev det storebror och jag. Det råkade vara mässa, vilket betyder nattvard. Storebror fick följa med fram. I min värld får inte små barn nattvarden, jag fick en gång i världen lära mig att man bör vara konfirmerad för det, så att man vet vad det är man tar emot. Alltså markerade inte jag på något sätt, utan förutsatte att han bara skulle bli välsignad. Och blev helt överrumplad av att han också fick nattvarden. Han tyckte inte att det var gott. Inte alls, faktiskt. Han var ganska tydlig med exakt hur äckligt det var, där framme vid altaret.
Väl tillbaka på vår plats, sa han högt och tydligt: -Mamma, det kanske hade varit godare om det varit öl!

Det kommer bli jättejobbigt för oss att börja pendla very far away varje gång vi känner för en familjegudstjänst.

Det är ingen större skillnad

Lördagkväll. Melodifestivalen. Fyra skålar med olika sorters snacks (mot i normala fall en skål popcorn). Fem övertrötta barn.

Någon som sett en naturfilm om hajar, där de visar hur en feeding frenzy ser ut?

Makens känsla för timing

Säga vad man vill om min man, men han vet hur man planerar. Således bokade han in en helgkörning just den helg lillasyster ska på barnkalas på lördagen, och jag har utbildning hela söndagen och han annars hade varit ensam med huliganerna. Därefter gav han sig av i godan ro vid halvtio igår kväll.

Och kvart i tio spydde storebror ner hela sin säng.