torsdag 28 oktober 2010

Inte ens en liten löneförmån får man

Jag har kommit på att enklaste sättet att få betala räkningarna utan att ha barnen hängandes i benen, är att ta med dem (räkningarna alltså) till jobb och betala dem på rasten från jobbets dator. Så det gjorde jag idag. Makens företagsräkningar också. Det var ett misstag.

Det är mycket svårare att supa bort den ekonomiska ångesten detta alltid för med sig när man är på sitt arbete. Handsprit är så himla mycket mer svårdrucket än billigt rödtjut. Och de schyssta drogerna hålls det räkning på. Herregud, litar inte landstinget på sin personal?

onsdag 27 oktober 2010

Genialisk retorik

Snott från en kommentar hos Ketchupmamman:

01) Being gay is not natural. Real people always reject unnatural things like eyeglasses, polyester, and air conditioning.

02) Gay marriage will encourage people to be gay, in the same way that hanging around tall people will make you tall.

03) Legalizing gay marriage will open the door to all kinds of crazy behavior. People may even wish to marry their pets because a dog has legal standing and can sign a marriage contract.

04) Straight marriage has been around a long time and hasn’t changed at all; women are still property, blacks still can’t marry whites, and divorce is still illegal.

05) Straight marriage will be less meaningful if gay marriage were allowed; the sanctity of Britney Spears’ 55-hour just-for-fun marriage would be destroyed.

06) Straight marriages are valid because they produce children. Gay couples, infertile couples, and old people shouldn’t be allowed to marry because our orphanages aren’t full yet, and the world needs more children.

07) Obviously gay parents will raise gay children, since straight parents only raise straight children.

08) Gay marriage is not supported by religion. In a theocracy like ours, the values of one religion are imposed on the entire country. That’s why we only have one religion in the world.

09) Children can never succeed without a male and a female role model at home. That’s why we as a society expressly forbid single parents to raise children.

10) Gay marriage will change the foundation of society; we could never adapt to new social norms. Just like we haven’t adapted to cars, the service-sector economy, or longer life spans.

Extrempositiv

Kollegan M och jag sitter inne på expeditionen som två zombies. Klockan är åtta på tisdagsmorgonen. Notera detta nogsamt: klockan är alltså åtta på morgonen. Tisdag morgon.
M och jag sitter och kämpar mot sömnen, och gäspar ikapp. Vi är rufsiga, håglösa och bleka. Då studsar kollegan L in i rummet. Pigg och nyter. Välmejkad, inte ett hårstrå åt fel håll. Hon kastar en blick på oss glåmiga varelser. Utbrister: -Men, tjejer! Nu är ju tisdagen avklarad, och sen är ju veckan slut!

Det borde vara förbjudet i lag att vara klämkäck så tidigt på morgonen.

söndag 24 oktober 2010

Biologi

När man har snutit 15-20 näsdukar HELT fulla per dag i två dagar. När man fortfarande inte har fått stopp på det. Måste inte bihålorna då vara tömda för länge sedan? Är det inte då hjärnan som har sjunkit nedåt, och som man nu är i full färd att snora ut ur huvudet? Och om man då har läggning för att få problem med bihålorna varje gång man är förkyld, och därmed varit med om detta fenomen ett flertal gånger förut, vad säger det då om kvarvarande hjärnkapacitet, sett i ljuset av det faktum att nervvävnad inte återskapas?

Det skulle förklara en hel del.

Måste man alltid följa lagen?

Jag har varit störtförkyld i tre hela veckor nu. Första veckan jobbade jag ändå. Andra veckan stannade jag hemma i tre dagar medan jag väntade på att penicillinet mot bihåleinflammationen skulle kicka in. Tredje -denna- veckan var kuren slut, och bihålorna täppte givetjävlavis omedelbart till igen. Hemarbetet har inte varit prio ett om man säger så. (Inte för att det är det annars heller, men nu har det halkat ner ännu mer på listan. Typ till plats sjutusenfemtiotre).
Nu råkar det vara så att vi ska ha Halloweenfest på lördag. Detta startades upp för två år sedan när mina barn ville börja gå Trick or Treat (jävla amerikanskt skit att importera hit!!). Det får de inte. De får inte gå påskkärring heller. Jag föredrar att själv hålla mina barn med det godis de ska ha. Att de ska ut på byn och tigga är mig helt och totalt främmande och motbjudande. Men om de ska förbjudas något som iaf en del av kompisarna får, så måste de få något annat istället. Vi är inte Jehovas. Därför har vi alltid påsk- och halloweenpresenter, som man får efter antingen en skattjakt eller en tipspromenad. Samt att vi har middagsgäster. Mycket trevligt. Mycket jobb också, även om det minimeras genom att alla bjudna också har med sig något till bordet. Sist stod vi själva egentligen bara för grönsaker och dryck. Samt städning, dukning och disk.
Och det är väl liksom där haken är. Med tre veckor som en ännu sämre husmor än vanligt, ser huset alldeles för jävligt ut. Såpass att till och med storebror noterat det.
Storebror: -Men mamma, på lördag, då har du väl åtminstone tagit bort tvätten ur soffan? Och städat lite?
Jag: -Älsklingen, om du tittar dig omkring så finns minst tio grejor var som du och lillasyster har drällt i vardagsrummet. Och ni vet att ni inte får lämna era grejor utanför era rum. Så skyll inte på mig att det är stökigt.
Han, strängt: -Okej mamma, vi ska städa undan våra saker. Men då får du faktiskt städa det som du ska ta hand om också!

Hur var det, är det verkligen alldeles HELT förbjudet att smiska upp sina barn?

måndag 18 oktober 2010

En konsekvent linje

När en mamma vaknar på söndagsmorgonen ett helt år äldre än hon var när hon lade sig på lördagskvällen, då skulle man kunna tycka att hennes barn skulle visa respekt för hennes mentala skörhet den dagen. Man skulle kunna tro att de skulle lägga sig tidigt och somna snällt, så att hon får hämta sig från traumat i lugn och ro innan godnattdags den kvällen.
Men då skulle man tro alldeles fel. Istället piggade de upp tillvaron med bråk och vägran att somna in i det sista. Å andra sidan engagerade de sig i att ge mig frukost på sängen med levande ljus, sång och present, fixat av en uppkommenderad stackars far. Klockan halv åtta på morgonen.

De är i alla fall glasklart och beundransvärt konsekventa i sin ambition att mamman ska ha så litet lugn och ro det bara är möjligt.

torsdag 14 oktober 2010

Dåligt minne

Jag, måndag kväll, tjugo över nio, efter en två timmar lång misslyckad nattning:
-Nu sover ni!! Och imorgon, när jag väcker er kvart över sex på morgonen, vill jag inte höra ETT PIP från er om att ni är trötta!! Det är ert eget fel för att ni bara tramsar istället för att sova, så INGET GNÄLL!! Hör ni det??

(Ja, jag vet. Vem skulle inte somna gott och drömma sött med en sån salva i öronen det sista man hör innan man somnar?)

Jag, tjugo över sex, tisdag morgon, till lillasyster: -Kom ihåg vad jag sa igår kväll. Inget gnäll sa jag. Du lovade faktiskt att gå upp utan bråk.
Lillasyster, med envist slutna ögon och irritation i rösten: -Men jag kanske inte kommer ihåg det!

Den flickan kommer klara sig utmärkt när det blir dags för henne att börja festa. Hon har redan helt klart för sig bakfylleregeln nummer ett:
Det man inte minns, det har inte hänt.
Det kommer gå bra för henne.

söndag 10 oktober 2010

När man inte får valuta för skattepengarna

En av grannarna en bit neråt gatan är mycket god vän med min syster/granne. Grannens man, snart ex-man, not so much. Han har grava pillertrillarproblem och slirar sig fram genom livet. Nu har hans läkare äntligen börjat strypa tillgången, varpå han istället tagit till flaskan. Släppa ratten gör han däremot inte. Ikväll skulle han låna systerns GPS. Jag med mina barn och systersonen befann oss ute på gatan för att ungarna ville hoja runt med sina nya sparkcyklar innan det blev för mörkt. Vi hade lagom börjat, när grannen stormar ut ur systerns hus, med systern tätt i hälarna. Hon skriker att han fan inte ska köra bil. Han sätter sig i bilen och backar nerför uppfarten. Från min position några tiotal meter därifrån ser jag hur det kommer en bil från höger, en bil som grannen uppenbart inte ser, för han fortsätter backa. Bilarna missar varandra med millimeter tillgodo. Grannen drar iväg neråt gatan mot sitt eget hus. Systern stormar fram till mig, förbannad så hon skakar. Informerar mig om att hur grannen kommit dit, stinkande av sprit på flera meters håll. Hur han förnekat att han druckit mer än en enda öl, för en timme sedan. Hur han vägrat avstå från att sätta sig bakom ratten. Hur han asberusad kört förbi våra lekande barn. Hon ringer polisen, självklart. Svågern kommer ut, med bister uppsyn. Jag rusar in till maken. Informerar honom om att grannen har för avsikt att köra bil full. Med ett ursinnigt "Aldrig i helvete! Han ska inte köra en meter", far maken ut till sin bil, De två karlarna kör ner till vändplanen längst ner på gatan, tio meter från grannens hus. Ställer sig på vakt där, redo att hindra honom om han försöker köra iväg innan polisen hinner dit.
Och när polisen kommer händer....ingenting. Killarna i den första polisbilen börjar ta upp vittnesmål från mig och systern, och talar om att de kommer plocka in grannen för blodprov. Sedan blir de ivägkallade till en trafikolycka, och den andra bilen, som varit nere hos grannen kommer istället upp till oss. Tjejerna i den talar om att det istället kommer bli så att de gör absolut ingenting. För de menar att det är trovärdigt att grannen bara druckit en öl. Att vissa människor faktiskt luktar mycket även av små mängder. Att systern och jag varit på samma fester som grannen, och kan intyga att han inte stinker av små mängder alkohol, det spelar ingen roll. De menar att man av en enda öl, en timme tidigare, kan lukta så starkt att man stinker på fem meters håll. Men de menar att de självklart haft ett allvarligt samtal med grannen. De har sagt till honom, och jag citerar: "att det här är inte bra". Jamen då så. Då kommer han ju självklart aldrig att göra om det. Allt som behövdes var att någon talade om för honom att det inte är bra att köra onykter. För det hade han inte förstått själv, men nu när han fått veta det, är problemet såklart löst.
Att han redan har krockat på motorvägen, och det senare kommit fram i privata sammanhang att han då var drogpåverkad fast han aldrig åkte dit på det, och att han uppenbart inte lärt sig ett dugg av det, det spelar ingen roll. För nu vet han ju att det inte är bra att göra så.

Och sen undrar de varför folk inte har förtroende för polisen.

lördag 9 oktober 2010

The dry spell

En ganska lång period har maken och jag inte varit i fas med varandra. Han har jobbat borta mycket om kvällar och helger. När han har varit hemma har alltid någon av oss varit sådär halvsjuk som man är så här års, eller så har jag somnat före barnen. Torkan är ett faktum. Så inatt drömde jag att vi äntligen var hemma samtidigt. Friska och... eh...sugna. Men inte då. Storebror var klarvaken och vägrade somna, så det bidde inget.

Jag kan alltså numera inte ens få till det i drömmen.