Bättre än hedersord

Lillasyster har varit nedsövd idag. Inget allvarligt, bara en tiominutersnarkos för att plocka bort hennes rör i örat. Men sedan sov hon ju liksom vidare en rätt så bra stund. Och var lite ostadig på benen så hon fick ligga och vila ett bra tag efter det.
Vilket nu lett till en kväll när hon inte kan somna. Regeln är att tv i sängen bara är tillåtet fredag-lördag, när man har sovmorgon dagen efter. Idag har jag dock valt att ge vika, eftersom läget är speciellt. Och för att jag själv inte får ens en sekunds ro annars. Innan jag satte på filmen spände jag dock ögonen i lillasyster och försäkrade mig om att hon förstår att detta är ett undantag. Inget tjat imorgon kväll!

Varpå lillasyster tittade mig i ögonen och med sin mjukaste röst försäkrade: -Nejdå mamma. Jag lovar. På kärleksord!

Ibland kommer jag ihåg varför jag älskar det där lilla monstret.

Storebrors ekonomiska logik

Storebror har tagit separationen hårt. Faktum är att han är den som tagit den hårdast. Vilket inte är helt otippat, han är känsligare än resten av oss andra tillsammans. Som en uppmuntran, eller lite hjälp att skingra tankarna, gick mormor och morfar in och sponsrade båda barnen med något som iaf storebror längtat efter i minst två år: varsitt Nintendo DS. Och i storebrors fall inte bara det. Medan lillasyster fick nöja sig med ett begagnat av äldsta modellen, fick storebror i kraft av sin framskridna ålder och värdighet ett sprillans nytt. Ett sprillans nytt 3DS, no less.

Detta, mitt herrskap, är lycka för en sjuåring som längtat och trängtat som bara en sjuåring kan.

Motprestationen är att vare sig han eller lillasyster kommer få någon månadspeng från mormor och morfar på ett helt år. De har 50 kronor var i månaden. Vilket även sammanlagt på ett år blir avsevärt mindre än 3DS:en kostade.

På väg hem suckade storebror lycksaligt i baksätet. -Mamma, tänk att jag fick ett 3DS! Och alldeles gratis också!!

Jag: -Nja, helt gratis var det ju inte. Du kommer ju inte få någon månadspeng på ett år, det kommer du väl ihåg?

Storebror: -Men mamma, jag får ju månadspengen också gratis. Så då är ju 3DS:et gratis också!

Säg emot det, den som kan.

Regelverket har ändrats, tydligen

Min soon-to-be ex-man hade lite annat att pyssla med innan han kunde hämta barnen för hans helg i fredags. Eftersom logistiken funkade bäst så, bestämde vi att han skulle komma till oss sent på fredagskvällen och sova över, så han och barnen sedan kunde åka direkt på morgonen. Detta fick min käre far nys om. Uppbragt utbrast han "Men herregud, ÄR ni skilda eller??"

Vilket känns aningen....tja, överdrivet kanske är bäst ord, med tanke på att han själv är far till ett barn som kom till under betänketiden efter hans egen separation.

Det är alltid skönt att veta att ens dagars ömma upphov inte lider av dubbelmoral i alla fall.

Man kan faktiskt vara FÖR osentimental!

Lillasyster, efter att vi träffat en bebis på dagis: -Mamma, jag vill att vi ska ha en ny bebis.
Jag, resonerande: -Men älskling, nu när pappa flyttat blir det ju jätteknepigt med flera bebisar,
Lillasyster, helt oberörd: -Då får du skaffa en ny pappa då.
Storebror, mycket upprörd: -Men pappa är ju fortfarande vår pappa! Det kommer han ju alltid att vara!
Lillasyster, fortfarande iskallt oberörd: -Då får vi ha en gammelpappa och en ny pappa då.

Så hädanefter tänker jag aldrig lämna hemmet ensam mer än max en kvart i taget. Man vet aldrig när låset är utbytt och en ny mamma installerad när man kommer tillbaka annars. Man ska inte tro att man är nåt eller så.

Söndagsfrukost

En kopp grönt te.
Ägg, bacon.
Och smörstekta kantareller.

Nämen, jag är inte kräsen. Det får duga.