Storebror har tagit separationen hårt. Faktum är att han är den som tagit den hårdast. Vilket inte är helt otippat, han är känsligare än resten av oss andra tillsammans. Som en uppmuntran, eller lite hjälp att skingra tankarna, gick mormor och morfar in och sponsrade båda barnen med något som iaf storebror längtat efter i minst två år: varsitt Nintendo DS. Och i storebrors fall inte bara det. Medan lillasyster fick nöja sig med ett begagnat av äldsta modellen, fick storebror i kraft av sin framskridna ålder och värdighet ett sprillans nytt. Ett sprillans nytt 3DS, no less.
Detta, mitt herrskap, är lycka för en sjuåring som längtat och trängtat som bara en sjuåring kan.
Motprestationen är att vare sig han eller lillasyster kommer få någon månadspeng från mormor och morfar på ett helt år. De har 50 kronor var i månaden. Vilket även sammanlagt på ett år blir avsevärt mindre än 3DS:en kostade.
På väg hem suckade storebror lycksaligt i baksätet. -Mamma, tänk att jag fick ett 3DS! Och alldeles gratis också!!
Jag: -Nja, helt gratis var det ju inte. Du kommer ju inte få någon månadspeng på ett år, det kommer du väl ihåg?
Storebror: -Men mamma, jag får ju månadspengen också gratis. Så då är ju 3DS:et gratis också!
Säg emot det, den som kan.
Ungar! Deras logik är stundtals fenomenal :)
SvaraRadera