Födelsedag, men inte som planerat

Storebror är sju idag. Stor kille. Börja skolan på riktigt-stor. Det är liksom en alldeles speciell födelsedag att fylla sju. Precis som ett är. Och fem. Och tio, tretton, alla de där som liksom signalerar något nytt. Att fylla jämnt, eller halvjämnt. Att fylla tonåring. Eller att fylla skolplikt.

Så idag var en stor dag, både för att det är födelsedag i största allmänhet, och för att det var sjuårsdag.

Därför firade vi ordentligt. Först började lillasyster med att i två dagar kissa på sig flera gånger om dagen. Och kissa i sängen. Sedan inledde hon födelsedagen med att vakna med 39,5 graders feber. Och ha så ont när hon kissade att hon fick stå i duschen som en nyförlöst kvinna och duscha underlivet medan hon kissade för att lindra smärtan. Så efter presentutdelandet blev det barnvakt för storebror och en tur till vårdcentralen för lillasyster och mig.
Därefter svalde lillasyster snällt penicillinet, som smakade mycket illa. Såpass illa att hon inom tio sekunder kräktes upp det över hela köksgolvet.
Så sedan fick jag jaga rätt på läkaren per telefon och åka till stan för att köpa nytt sorts penicillin.

Och sedan började storebror hosta ännu mer än han redan gjort de senaste dagarna, vilket inte säger lite. Hård, smärtsam hosta. Vilket satte sig på humöret, om man säger så. Lite lätt grinigt blev det.

Och eftersom storebrors födelsedag också är makens och min förlovningsdag, passade vi på att gräla också.

Nu tänkte jag gå och lägga mig, innan jag råkar bränna ner huset också. Bara för att avrunda dagen, liksom.

Så illa tajmat

Storebror har influensa. Och därmed sannolikt svininfluensa, eftersom den såvitt jag vet är den enda som går på grundfriska barn. Nu har jag inte tagit honom till läkare, jag leker doktor och ställer diagnos själv, med god hjälp av erfarna kollegan jag ringde och bad om råd igår eftermiddag. När storebror vaknade med feberdimmig hjärna och hallucinerade. Very scary. Han insjuknade urakut igår, gick från att vara frisk till att inte orka stå upprätt på bara några minuter. Han har hög feber, djup skrällig hosta och ordentligt nedsatt allmäntillstånd. Han har däremot ingen snuva och bara halsont precis när han hostar. Dessutom har han ont i benen och magen. Låter som influensa och inget annat än influensa i mina öron. Och influensa brukar ta ett tag att friskna till från, även för barn.

Så därför känns det ju extra bra att storebror fyller år i övermorgon. Att han har ett hett efterlängtat barnkalas på lördag. Där jag bokat gympasalen och bjudit in 24 ungar utöver mina egna. Så. Jävla. Illa. Tajmat.

Uppdatering:
Har pratat med kompis i byn nu. Båda hennes ligger i samma sjuka, och tydligen har hälften av byns ungar smittats. Vilket förstås utesluter svinis, det känns osannolikt att just lilla byn här skulle få ett massivt utbrott... Samtidigt är det här definitivt ingen vanlig förkylning. Märklich.
Och tajmingen är lika dålig oavsett.

När det blir fel

Storebror har sovit oroligt inatt. På morgonen hostade han ett par gånger, och valde att ta en puff Bricanyl innan han åkte till skolan. Vi funderade inte så mycket mer på det, det är fuktigt i luften, så det kändes ganska givet att hans luftrör skulle spöka lite.
Några timmar senare ringde P från fritids och meddelade att han kändes lite varm och var hängig, och kunde jag komma och hämta? En stund senare hämtade jag ett stycke brännhet kamin till barn. Jag var i valet och kvalet hur jag skulle göra med lillasyster, men valde till sist att hämta henne också, klockan var ändå nästan ett, och hon hade varit på dagis sedan sju imorse, och mår nog också bra av lite lugn och ro.
Det var bara det att det tyckte inte hon. Hon ville stanna och leka ett tag till. Så jag frågade I, som hade hand om henne, om de hade bemanning så att det var okej att hon stannade ett tag till. Vilket hon faktiskt har rätt till, när jag inte är ledig utan vabbar för storebror. I sa att visst var de fullbemannade, men så log hon lite sådär som man inte vill att någon ska le mot en, och tillade att "ja, men nu har ju du kommit för att hämta henne, gör du inte det så får ju hon bestämma".
Så jag tog mitt barn och lommade hem. Tillstukad, lite skamsen. Med en känsla av att vara en förälder som inte förmår sätta gränser för sitt barn, som inte riktigt klarar det där med uppfostran.

Men nu har jag varit hemma en stund. Och nu känner jag mer och mer - är det ett självändamål att barn inte ska få bestämma? Var inte det här egentligen ett ypperligt tillfälle för lillasyster att få bestämma, att få känna att hon själv kan påverka sitt liv och fatta egna beslut? Varför skulle jag bestämma över henne bara för att bestämma? Vart tog barns rätt till medbestämmande och inflytande vägen? Hon är inte sjuk, varför ska då hon tvingas hem och sitta och ha tråkigt med en sjuk och grinig storebror?

Det här blev inte alls bra.

Utklassad

Vi sitter och tittar på det nya programmet, där femteklassare tävlar mot vuxna i allmänbildning. Det svaras på frågor i alla möjliga skolämnen. Plötsligt säger storebror fundersamt: -Mamma, om allt är något, då måste ingenting också vara något, eller hur?

Jag kan inte matcha det barnets tankedjup. Och han är bara (nästan) sju.

Och mera goda nyheter

Bara för att pigga upp tillvaron lite mer, såhär när vintern så snällt kommit tillbaka precis när vårkänslorna hunnit vakna till på allvar:

Jag har bläddrat i en kalender för 2011.

1 maj är på en söndag.

Julafton och juldagen är på fredag-lördag.

Nyårshelgen är också fredag-lördag.

Vi får alltså en enda extra ledig dag på hela jul/nyårsblocket.

Och vintern tar ALDRIG slut.

Årstidsväxlingar

Det var den våren det. Kort, men vacker. Årstiderna varar inte så länge nuförtiden. Utom vintern, den har liksom tagit över minst 9 av årets månader. 2,5 regnar det sedan. Men de där sista två veckorna, gud vad de är härliga! För dem som lyckas pricka in just dem för sin semester vill säga, vi andra svär mest åt dem.

Men som sagt, våren, den kom och gick. Men fin var den, håll med om det! Jag hann se vintergäck. Och små gröna skott av både snödroppe och påsklilja. De är förstås begravda djupt under snön igen nu, frid över deras minne, och kommer aldrig mer bli sig lika, men de var vackra. Den lilla stund de fick synas var de så himla fina.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Jag hade tänkt att åka till stan imorgon och köpa vårskor till barnen. Det var ju tur att jag inte hann slösa pengar på det. För de kommer gå i vinterskor resten av livet. Vintern tar aldrig slut!!

Jag ska sluta göra tester

Barnens Bokklubb har också ett webbtest. Där kan man få veta vilken av Sven Nordquists bokkaraktärer man är mest lik. En väninna blev Mamma Mu. Väldigt godkänt, hon är en mysig och godhjärtad varelse som njuter av livet och tar det mesta med ro.
En annan väninna blev en muckla. Också okej. Filuriga och hjälpsamma små varelser.

Jag då? Jag är tydligen gubben Pettson. En grinig jävel som mest går runt och surar i djup osocial tjurig ensamhet. Jamen, tack då.

Jag ska sluta göra webbtester.

Ja, vad tror de?

Jag gjorde just ett ur Expressens outtömliga förråd av webbtester. Den här gången handlade det om huruvida man är stressad eller ej. För det första vill jag bara vända mig emot testets upplägg. Svarar man sanningsenligt på alla frågorna, får man lätt känslan av att vara en usel och otrevlig person. Och det drar inte ner stressnivåerna i kroppen. Kontraproduktivt är vad det är. Att bli irriterad på att stå i kö/idioter i trafiken/folk som står och såsar istället för att få nåt gjort/folk som fumlar och velar, det är inte tecken på stress. Det är att vara normal. Och sedan pratar vi inte mer om det.

Sedan undrar jag lite lätt över vilken kategor människor de vänder sig till. En av frågorna lyder: Gör du ofta mer än en sak samtidigt?

Privat är jag småbarnsmor. Yrkesmässigt är jag sjuksköterska. I rest my case.

För övrigt är jag uppe i nästan 55 flextimmar nu. Och flexbrytet är om en månad. Då försvinner alla timmar som överskjuter 20. Utan att man får betalt för dem. Det är så härligt att vara offentliganställd.

Grillsäsong!

Äntligen! Vår i luften, plusgrader, strålande sol.

Och korvgrillning på altanen. Nu har det vänt.