Vi sitter och tittar på det nya programmet, där femteklassare tävlar mot vuxna i allmänbildning. Det svaras på frågor i alla möjliga skolämnen. Plötsligt säger storebror fundersamt: -Mamma, om allt är något, då måste ingenting också vara något, eller hur?
Jag kan inte matcha det barnets tankedjup. Och han är bara (nästan) sju.
Alltså, barn är ju grymma teoretiska filosofer. Kanske inte på ett alltför djupt och teoretiskt plan visserligen, men som frågeställare av helt nya frågor... Jag jobbar som barnskötare och satt och gjorde pärlhalsband med ett barn för ett tag sedan. När jag hjälpte henne att knyta ihop det sa hon att hon ville ha det, jag sa att jag skulle knyta en knut till så att det var alldeles säkert att det inte skulle gå upp. Hon släppte allt hon hade för händerna, stannade upp och tittade på mig och sa "Men vad gör vi om den går ner då?!"
SvaraRaderaJag hade faktiskt ingen aning =)