Respekt vet han inte vad det är

Storebror och jag tittar på mellon. Vi har just sett Army of Lovers....ehm...spektakel. Jag kommenterar, mest för att iaf ha något att säga:

-Vet du, de var jättestora när jag var ung.
Blixtsnabbt kommer svaret: -Har du varit ung??

Jag föddes tydligen trött, blekfet och medelålders.

Jag ORKAR faktiskt inte!!

Storebror är förkyld. Hostig, hes och raspig.

Imorgon har de friluftsdag i skolan. Skidor, skridskor, sånt kul. De ska ha matsäck med sig.

Och jag blir smått gråtfärdig av tanken på att stå och koka varm choklad och bre mackor klockan halv sex imorgon bitti. Förutom att jaga upp två djupt sovande barn, se till att de blir klara, äta frukost, klä mig själv, se till att alla vantar och mössor är med till skolan, komma ihåg matlådan till jobb och rasta hunden på väg till dagmatten. Innan kvart i sju när vi måste åka till skolan om barnen ska hinna i tid till frukost på fritids.

Är det väldigt fult av mig att så smått önska att storebror ska vakna med feber imorgon?

Terapeut på fyra ben

Storebror har, som jag tidigare nämnt, tagit händelserna de senaste åren hårt. Först skilsmässan för ett och ett halvt år sedan, därefter husförsäljning, flytt, omplacering av först katterna, sedan hunden. Han har varit arg, ledsen, trivs inte i skolan, tycker inget är riktigt kul längre. Han uppför sig bitvis hemskt illa, och eftersom inte alla i hans omgivning kan hela bakgrunden, är det inte alla som är fullt så förstående och överseende som han nog behöver just nu. Inte jag heller för den delen, det kan vara förskräckligt påfrestande ibland....
Mer tänker jag inte gå in på det, av respekt för hans integritet. Men, kontentan är att han haft det mycket jobbigt länge, och jag har under hela denna tid inte lyckats hitta nyckeln för honom att gå vidare och må bättre.

Så till sist tänkte jag att det som han varit mest ledsen över, förutom att hans pappa flyttat ut, är att han förlorat hunden. Det var en mycket krävande jakthund, som inte på minsta vis fick den stimulans hon behövde hos oss. Men alla hundar ställer inte så stora krav. Och det är välkänt faktum att hundar har en välgörande effekt på människor, särskilt dem som verkligen behöver det.

Så, med ett undantag från personbildförbudet som normalt råder här, möt vår nyaste familjemedlem:

Terapeuthunden Lova

Ibland älskar jag inte alls Försäkringskassan

Jag har sällan haft problem med FK. De få tillfällen jag varit sjukskriven har jag inte haft några problem att få igenom det. När jag var ung och ännu fattigare än nu, och ringde och bad att få sjukpenningen akututbetald så jag kunde betala hyran efter att jag haft influensa i en vecka, fixade de snällt det. Föräldrapenningen har alltid kommit mer eller mindre så som jag ansökt om den.

Men när jag nu för ögonblicket är mer pank än jag varit på flera år. När jag står inför en större utgift utan att egentligen ha pengar till den. När jag då ringer för att fråga om jag verkligen fått ut allt jag borde fått för jullovet eftersom det känns ganska tunt det jag fick. Och när jag då får till svar att nej, nyårsveckan är inte utbetald. Den är faktiskt inte ens behandlad och inlagd i systemet. trots att det nu är februari.

Och när jag sedan dessutom inte ens får en ursäkt.

Då älskar jag faktiskt inte FK ens lite grann.