lördag 26 januari 2013

Oops

Ni vet när man har druckit två glas vin? Och så är det sisådär två glas kvar i boxen? Och man tycker att det är såpass lite att det liksom inte är värt besväret att spara, eftersom det är dagen före arbetsdag imorgon igen? Så man hinkar i sig de glasen också, mest för att tömma boxen inför arbetsveckan? Och så känner man när det redan är för sent att det var en jättedålig idé? Ni vet de tillfällena?

Jag kommer vara dagen efter kvällen före imorgon. Och jag kommer inte vilja prata om det.

Godnatt.

söndag 13 januari 2013

Jag vet verkligen inte vilket ord som är bäst att använda

Kära väninnan S är lite lätt dagen efter kvällen före idag. Det kan hända den bästa. Själv var jag i samma läge dagen före julafton, av alla dumma jävla dagar att försätta sig i detta tillstånd. Man har ju liksom lite annat att styra med just den dagen... Men vi var bortbjudna kvällen innan, och jag råkade glömma bort att jag har svårt att klara ren starksprit. Så jag tackade ja till såväl nubbe som likör, utöver vin till maten, och så blev det som det blev. Exmaken bodde hos oss över jul, och han fann stort nöje i sakernas tillstånd, sadist som han är. Ända tills han fattade att det innebar att det var han som åkte på att dammsuga och se till att barnen fick mat i magen. Skrattar bäst som skrattar sist.

Hursomhaver, när jag är i detta ömkliga tillstånd, gör jag det enda rätta: stannar hemma, går runt i pyjamas, dricker massor av vätska, gärna uppblandat med likaledes stora mängder Treo, och tycker alldeles förskräckligt synd om mig själv.

S har en annan approach. Hon går på bio med sina barn. På 3D-film. Trots att hon, i likhet med mig, inte tål att se 3D ens i välmående tillstånd.

Modig är ett ord, liksom dödsföraktande.

Stenkorkad är ett annat.

lördag 12 januari 2013

Försiktighetsåtgärder värda att vidta

Jag har i många år rakat mig under armarna. Ända sedan jag fattade att det inte bara är en estetisk åtgärd, utan faktiskt ger avsevärt minskade besvär med armsvett.

Nån gång ibland, när jag känner ett behov av att vara extra fin om somrarna, rakar jag även benen. Det händer dock inte ofta, orkar liksom inte bry mig.

Jag har inte rakat mig på andra ställen. Förrän nyligen. Då började jag raka mig på ställen inte många ser. Och upptäckte att det faktiskt är fräscht och trevligt. Så jag har fortsatt med det.

Om man nu skulle välja detta alternativ, har jag två råd att ge. Två viktiga råd:

1) Köp en bra rakhyvel. Måste du ha budgetkrafs, ha då det till att raka under armarna. Ta den schyssta till mer känsliga ställen.

2) Ha inte bråttom. För om man har bråttom kan det hända att man skär sig på ställen där man absolut inte vill skära sig. Alls.

Trust me.

Fynd. Även om det var med lånade pengar.

Jag har en kredit kopplad till mitt VISA-kort. Jag ser den som en nödförsäkring. De där gångerna när maten tar slut innan lönen kommit, ni vet. Och det händer gudskelov ganska sällan, så krediten är mestadels oanvänd.

Januari i år år, som jag nämnt tidigare, lite mager. Såpass mager att jag tvingats be barnens far att bidra med lite extra pengar så lillasyster kan få ett födelsedagskalas. Så då känns det inte helt vältajmat att Kappahl väljer just denna vecka att ha halva reapriset. Men eftersom deras ytterkläder för barn råkar vara helt outstanding i sin prisklass valde jag att åka dit trots ekandet i plånboken.
Lillasyster har nu 122/128. Så när jag hittade täckbyxor i st 134 och jacka i 140, slog jag till. Och vid närmare eftertanke tog jag ett par byxor i st 140 också. Alltihop fick jag för 650 kronor. Nypris innan rean var 1 900 pix. Vilket innebär att jag fick rubbet för hälften av vad ett set med bara ett par byxor skulle ha kostat om jag väntat och köpt det till fullpris i början av nästa säsong. Lillasyster har nu sprillans nya, mycket bra vinterkläder till nästa år, till en bråkdel av ordinarie pris. Plus att jag hittade en vinterjacka till storebror två storlekar större än han har nu, för 130 kronor.

Då är det värt att använda krediten. Även om det kommer surt efter när det ska betalas också...