Språkpolis

Barnen och jag gör oss redo att gå till pulkabacken. Fast varför den fortfarande kallas för det när inte en unge åker pulka längre, det fattar jag inte riktigt. Snowracerbacken vore mer korrekt.
Hursomhelst, vi bylsar på oss. Jag slänger åt storebror ett par långkalsonger. Gör detsamma till lillasyster. Ber henne ta på sig långkalsongerna. Hon tar dem. Stannar upp. Blänger till på mig: -Men mamma! Långtrosor, förstås!

Det gäller att välja sina ord.

Nattmössa

Man skulle nästan kunna tro att storebror längtar till julafton.

Mantra

Jag har lagt mig till med ett nytt mantra. Ett som smidigt nog finns på poster. Så nu möts jag av mitt mantra varje dag när jag kommer hem och kliver in i hallen.
Det behövs extra mycket såhär i juletid, känns det som:




God Jul på er!

Vår gran

Vi har plastgran. Inte lika vackert. Men mindre skräpigt, mer praktiskt och, inbillar jag mig, mer miljövänligt. Levande träd är mer miljövänliga än plast, ja. Men en enda plastgran håller i tio år. Och då vete tusan om man inte går om the real thing i alla fall. Så plastgran it is.

Plastgran som barnen klär. I år är endast en fjärdedel egentligen klädd. Den fjärdedel som lillasyster råkade stå rakt framför när hon klädde. Klädde och klädde. Mera mulade dit så mycket pynt hon hann innan hennes bror hann lägga sina små fingrar på något glittrigt.

Nånstans längs vägen upptäckte storebror att vi har två stjärnor. Mycket praktiskt tyckte han. Så nu har vi en i toppen, som man brukar, och en intryckt mitt i granen. En liten bit ifrån den målade äggkartong som barnen stolt burit hem från dagis.

Vår gran är ett monument över dålig smak.

Och den är väldigt vacker.

Jag vill ändå inte, så det så.

Systern och hennes man kom på att de inte gjort något bara de på länge. Och han fick en peng när han fyllde år härförleden. Så de tog in på hotell förra helgen. Fixade barnvakt, gick på bio och bodde på hotell.
Helgen innan dess var min make ute på resa i jobbet. Och bodde på hotell.
Jag älskar att bo på hotell. Medan han åt hotellfrukost i lugn och ro, var jag hemma med barnen. Och migränhuvudet.
Medan systern bodde på hotell var jag hemma med barnen. Och städade och tvättade.

Men jag är inte bitter.

Facit

När man får en julklapp av en bvc-förälder. En klapp som inte är avsedd för bvc som helhet, utan för mig personligen. För att föräldern upplever att jag varit ett sådant stöd i en period som varit tuff. Att just jag gjort sådan skillnad att jag personligen är värd en klapp i jul. Då har man, mitt i all stress, tidsbrist och rationaliseringskrav, gjort något rätt.
Då kan man ta jullov med gott samvete.

Dum och dummare

Jag, nyss hemkommen från jobb, mycket upprörd: Har du sett mitt bensinkort? Jag skulle tanka, och jag hittade bara mitt urgamla kort. Fan också, var ÄR det, nu måste jag ju spärra skiten också! Och inte kunde jag tanka på vägen hem heller!
Maken: -Ska jag köra ner och tanka åt dig på mitt kort då?
Jag: -Jatack, jag tar mig inte till jobb annars.

Jag börjar leta febrilt efter en räkning med telefonnummer för att spärra kortet på. Under tiden tittar maken på kortet jag viftar runt med.

Jag, fortfarande skärrad över mitt försvunna kort: -Ser du, det gick ut -08, det är ju jättegammalt, var ÄR mitt nya kort!
Maken: -Du, det är inte 13 månader på ett år. Det står att det går ut 13-08. Vad tror du det betyder?
Jag: -Håll tyst och ge hit kortet.

Dagen efter, tidig morgon. Barnen och jag stressar ut till bilen, lika sena som vanligt. Jag startar bilen. Den är inte ett enda dugg tankad. Jag stormar in i huset igen, arg som en bålgeting. Smäller igen dörren. Ryter: -Skulle inte du tanka bilen åt mig igår kväll? Hur ska jag nu ta mig till jobb, har du tänkt dig?? Vavava?
Maken: -Men du hittade ju ditt bensinkort.
Jag: -Mmm. Till en helt annan mack än den vi har i byn, ja.

Dum och dummare. That´s us.

Idoler

Storebror undrar vem som är min idol. Jag vet faktiskt inte, svarar jag.
Lillasyster hoppar in i diskussionen: -Min idol är han som sjunger Manboy, mamma, han Eric Saade. För att han sjunger så bra. Och så för att han är bra på att sjunga. Och så är han bra på allting.

Om den flickan vore några år äldre, skulle hon vara kär.

Kling och Klang

Lokalpolisen imponerar alltmer. Igår kväll, medan systern och jag satt och drack kvällste, blippade det till i hennes mobil. Det var väninnan som ligger i skilsmässa från sin pillertrillande, törstige man. Hon skrev att han befann sig i hennes lägenhet och att han hotade henne, och kunde systern vara snäll och ringa polisen. Självklart ringdes polisen upp, medan jag skakade liv i den sovande maken, och systern och maken åkte dit för att se till att puckot höll sig lugn tills polisen hann dit, och att barnen kom därifrån.

Och det var ju tur att puckot inte vågade säga flasklock när de kom dit. Att han bara satt surt och blängde medan väninnan och barnen packade ihop sig och följde med systern hem.
För polisen tänkte inte alls komma ut på något äktenskapligt gräl, eller potentiell hustrumisshandel. Nej, de hade istället ringt upp väninnan på hennes mobil och bett henne reda ut saken själv.

Kling och Klang hade skött det bättre.