It´s a man´s world

Varje månad när jag betalar räkningarna noterar jag samma sak: Trots att det är jag som haft samtliga kontakter med Vattenfall, som har ringt, ställt frågor och tecknat avtal, så är det makens namn som står på räkningen. Trots att huset står på oss båda, och mitt dåvarande efternamn är före vårt nuvarande gemensamma i alfabetsordning, så kommer alla sophämtnings- och vattenfakturor från kommunen i makens namn. Det är tydligen sådant som den lilla kvinnan inte ska bry sitt söta lilla huvud med.
Fakturan för barnomsorgen däremot, från samma kommunkontor, den kommer i mitt namn. Barnen är tydligen mina iaf.

Min väg till alkoholismen

Maken har egen firma. Han jobbar och fakturerar, jag betalar räkningarna när jag ändå betalar hushållets. Från olika konton, givetvis, men vid samma tillfälle.
Idag betalade jag juni månads räkningar. Firmans utgifter landade på 66 722 kronor.
Varje månad när jag klickar iväg pengarna, känner jag ett svårbemästrat behov av att bli väldigt väldigt full. Sådär minnesluckeframkallande berusad. Som tur är, räcker pengarna inte till det.

Ombytta roller

Lillasyster ligger i vår säng och ska sova. Jag går in i det angränsande badrummet. Börjar duscha av mig den ljuvliga, men ack så klibbiga högsommarvärmen. Plötsligt hör jag hur det stampar av bestämda steg. Runt hörnet marscherar lillasyster. Hon spänner ögonen i mig. Pekar med ett bestämt litet pekfinger först på duschen, sedan på väggen mellan rummen: -Det låter för mycket härinne! Jag kan inte sova!

Den diskussionen hade jag trott skulle dröja sisådär tio år till. Och gå åt andra hållet.

Fotbollsskola

Den lokala idrottsföreningen erbjuder fotbollsskola för barnen varje år. Fyra intensiva dagar med idel bollsport. I år var första året storebror var stor nog att få vara med. Lite tveksam var han allt. Bollsport är liksom inte hans grej. Lagsport är det ännu mindre. Han är rädd att göra fel, att misslyckas och att de andra i laget ska bli arga på honom då. När inomhusgympan flyttar ut varje vår för att övergå i bollek, hoppar han av. Men fotbollsskolan lockade ändå. Det fanns ju lite andra muntrationer också. Besök av polis, ambulans och brandkår är ju alltid kul. Så han var med. Och han har haft SÅ roligt.
Idag var det grand finale. Barnen spelade matcher mot varandra, fick sina diplom och så var det korvgrillning efteråt. Maken jobbade, som alltid, så lillasyster och jag pallrade oss själva ner för att titta på. Och jag kan ju konstatera att något fotbollsproffs, det blir nog storebror aldrig. När han skulle visa tricks, och skulle sparka bollen i en båge bakåt över sitt eget huvud, slutade första försöket med att han sparkade bollen i ansiktet på sig själv. Andra försöket slutade med en boll i huvudet på en oförberedd lillasyster. Sedan var det slutförsökt, tyckte mamman.

Nej, något fotbollsproffs blir han inte. Men han har haft roligt. Och det räcker så.

Tycke och smak

Lillasyster sitter i soffan och gastar om att hon vill ha sin flaska. Jag talar om att det inte är dags för välling nu, det är alldeles strax middag. Vid upplysningen att det idag serveras kyckling suckar lillasyster djupt. Tittar med viss uppgivenhet på mig: -Men mamma. Kyckling är inte min grej!

Prinsesstokig

Det har knarkats kronprinsessbröllop här i helgen. Först tittade vi på det live. I fina kläder, med god mat och bubbel i glasen, förstås. Sedan tittade vi på det igen. Och igen. Och igen. Nånstans där började jag så smått tröttna. Inte lillasyster. Hon gick runt hela dagen igår klädd i sitt långa lucialinne, med plastdiadem på huvudet. Minsta chans hon fick så satte hon sig framför Svt Play och klickade runt bland alla klippen. Populärast är kortegen och bröllopsvalsen. Det första hon sa när jag väckte henne imorse var: -Mamma, jag vill titta när prinsessan gifter sig!

Det är bara att hacka i sig. Jag blir tvungen att köpa dvd:n när den kommer ut.

Kusinen sover över

Systern, många gånger, vid olika tillfällen, med viss skadeglädje:
-Oj, vad jobbigt för dig att dina barn vaknar så tidigt när ni är lediga! Mina sover så länge så, vi brukar äta frukost vid elvatiden.
Jag: -Okej, systersonen får väl sova över då.

Systersonen, klockan sex på morgonen: -Jag är vaken nu! Var är storebror?
Storebror, bredvid mig i sängen: -Snark.
Jag, med bara ena ögat öppet: -Gå och titta på TV!

Systersonen, klockan 6.40: -Jag vill titta på den här filmen! (Viftar med DVD)
Storebror: -Snark.
Lillasyster: -Snark.
Jag: -NEJ! Gå och titta på TV!!

Systern ska ha stryk.

Extrembegåvat barn

Storebror har alltid varit intellektuellt framme. Han lärde sig läsa vid nyss fyllda fyra år. Skriva strax därefter. Han kan addera och subtrahera. Han kan en del engelska ord och uttryck, som han använder helt adekvat. Han är extremt vetgirig. I hans senaste utvecklingssamtalsprotokoll från förskolan står bland annat: "Han är en liten forskare som vill veta hur saker och ting fungerar, han älskar att titta och läsa i faktaböcker och delger sina kompisar vad han tagit reda på." Han kan dra slutsatser och dra resonemang flera steg framåt. Berättar man för honom att A leder till B, så kan han själv resonera vidare till C och rentav D.
Så jag vet att jag har en begåvad son (och en lika begåvad dotter, även om hon inte söker kunskap lika aktivt som han). Ändå blev till och med jag förvånad häromdagen. Storebror vill ha ett Lego Harry Potter dataspel som kostar 300 kronor. Jag har sagt att då får han spara ihop till det själv. Han frågade då hur många veckor han måste spara för att få ihop 100 kronor. Fem, svarade jag, eftersom han har 20 kronor i veckopeng. Sedan talade jag om att han alltså måste ha 3x5 veckopengar för att få ihop till spelet. Varpå storebror utan att blinka räknade ut att det blir 15 veckor.
Jag har alltså en sexåring som kan multiplicera. Som förstår vad ordet gånger betyder i matematiska sammanhang, och sedan kan räkna med det.
Kan man få RUT-avdrag för läxhjälp? För jag kommer att vara utklassad innan han lämnar lågstadiet.

Att vara extra god

Om någon har råkat missa det så kan jag tala om att det är myggår i år. Det är väldigt mycket myggår i år. Stora som attackflygplan är de också. Nu är det ju en gång för alla så att antingen tycker myggorna om en, eller så äter de bara på en om ingen godare bjuds. Personligen är jag övertygad om att det är kopplat till hy. Ljushyllta personer är godare än mera mörka. Maken, som är mörkhårig och får färg i solen, blir biten ibland. Lillasyster, som är ljushårig, men får färg direkt och inte så lätt bränner sig, har inte heller så många bett. Storebror och jag däremot, de ljushyllta blekfisarna som bränner oss fördärvade (jag iaf, storebror har aldrig fått vistas oskyddad i solen, så i hans fall är just det mest en gissning - men han är rödhårig och kritvit i hyn - you do the math), vi blir uppätna. Myggorna älskar oss. Älskar. Och eftersom storebror är ute mycket mer än jag, och dessutom springer sig svettig ute, så är han mest uppäten av oss. Bett överallt. Stora, blaffiga, kliande bett. Han ligger vaken och gråter om nätterna av klåda. Tills jag började ge honom en hutt Tavegyl innan sängdags, det funkade.
Igår kväll satt han i soffan. Kliade och grät om vartannat. När jag satte mig hos honom tittade han gråtande upp. Frågade: -Mamma, varför ska just jag ha så gott blod?

Älskade lilla barn. Vissa människor är bara så mycket godare än de flesta andra. På alla möjliga sätt. Och ur den synvinkeln är det märkligt att inte fina, goda lillasyster också är helt sönderbiten. Vissa myggor har helt enkelt ingen smak.

Hur barn uppfostras

Storebror har håret på utväxt. Fine by me. Bortsett från den lilla detaljen att han skriker som om kniven sitter i honom vid minsta lilla tova som borsten fastnar i. Trots balsamspray. Häromdagen lackade jag ur på det där gapandet. Ordentligt. Och talade om precis vad som gäller om man vägrar sköta sitt hår.
Numera säger storebror inget alls när han får håret borstat. Han står still, med hårt hopknipta ögon och uppdragna axlar. När borstandet är klart, vänder han sig om och frågar med viss ängslan: -Jag skrek inte idag, mamma. Nu behöver jag väl inte klippa håret imorgon, eller hur?

Hot och mutor. Det är så man uppfostrar barn.

Framtidsvisioner

Storebror funderar:
-Mamma när jag blir stor och får skägg ska jag inte raka mig. Jag ska ha ett stort skägg. Ett vitt. För då kan jag hjälpa jultomten om han behöver hjälp, utan att behöva ta på mig ett lösskägg.

Vad är nu det här?

Vet inte om jag kanske måste ompröva det där med trädgårdsambitionerna. Det är ju jobbigt att gräva land. Och att bära miljontals vattenkannor. Och att rensa biljoners miljoners elaka ogräs.
Hur tänkte jag egentligen där?