Världens bästa sömnmedel

Den som har svårt att somna, kan med fördel prova en spikmatta. Jag investerade i en sådan för en månad sedan ungefär, och bättre investering har jag sällan gjort. Utom möjligen när jag betalade för den konstgjorda befruktning som gav mig storebror. Jag hade kunnat få en sämre begagnad bil för det han kostade. Varning dock: Kliniken tar inte emot reklamationer. Det tycker jag faktiskt är lite dåligt. Jag minns tydligt att jag uttryckligen lade in en beställning om ett självuppfostrande barn. Som sover om nätterna. Och aldrig torkar av smörfingrarna på nya tapeten. Och aldrig snyter sig i mammans enda schyssta par byxor. Tänk att man aldrig kan få det man betalat för! Och inte fick jag oliver i lunchsalladen häromdagen heller. Man kan inte lita på nån.

Spikmattan var det ja. Om man ligger på den innan man sover, så får man garanterat en bättre sömnkvalitet. På den del av natten som man faktiskt får sova, vill säga. På den del där man kissar barn, diskar vällingflaskan man var för trött för att diska innan man gick och la sig (jo, för man brukar ju vara mer på humör att diska vid tre på natten, smart tänkt!), blandar välling, bär tillbaka barn i sin säng, släpper ut katter och själv springer och kissar som den medelålders halvinkontinenta tant man är, hjälper spikmattan inte. Annars är den perfekt. Efter ungefär en kvart känner man hur endorfinerna börjar sprida sig i kroppen. Man kan rent fysiskt känna värmen av dem, när de sprider sig utmed benen. (Nej, det är inte alls som jag kissar på mig, jag sa ju att jag bara är halvinkontinent!) Ibland, om man får ett ordentligt påslag, kan man rentav bli lite yr i huvudet. Sedan börjar man kunna djupandas när den där knuten i bröstet åtminstone tillfälligt löser upp sig. Nackdelen med det är att magen blir ännu tjockare när den plötsligt börjar följa med i andetagen och därmed skjuts utåt. Fast man ligger på rygg. Och till sist, djupt avslappnad, somnar man. Fortfarande liggande på spikmattan. Man vaknar en timme senare, tar bort mattan, tar på sig pyjamaströjan, och somnar om. Prickig på ryggen. Men avslappnad.

Den enda som ser ett problem med det här är min man. Tydligen snarkar jag ännu värre än vanligt när jag somnar platt på rygg. Och om man får tro honom, så betyder "värre än vanligt" att fönsterrutorna skallrar och väggarna bågnar. Men det måste ju anses vara hans problem. Jag sover.