Varje gång maken måste spänna fast lillasyster i hennes bakåtvända bilbarnstol muttrar han mellan tänderna nåt om att "den som konstruerat den här kan aldrig ha sett en unge nån gång".
Och ibland undrar man onekligen. Vem som har tänkt till. Och varför. Som när man köper en jättesöt pyjamas till lillasyster, med vit tröja med små döskallar (varför älskar alla barn dessa förbaskade döskallar??), och rosa byxor i samma nyans som skallarna. Och sedan ska den tvättas. Och plötsligt inser man att byxorna måste gå i rödtvätten, medan tröjan går i vittvätten. Alltså är den förbaskade pyjamasen aldrig i fas med sig själv, eftersom man tvättar vitt så himla mycket oftare än rött. Hur tänkte han där, designern? Och hur tänkte jag själv, som köpte eländet? Men jag lovar, nästa gång jag står där med ett urgulligt set med säg en rosa klänning och bruna tights, så inte tusan kommer jag tänka på tvättsorteringen....
Dagens tänk-till-pris måste ändå gå till det snille som tänkte ut hur träningsinhalatorn för barn ska funka. För den som inte vet, så är det alltså så med en turbuhalerinhalator att det är viktigt att man aldrig andas ut i den. För då förstörs medicinen i den av fukten i utandningsluften. Man måste alltså ta den till munnen och bara andas in. Därför finns attrapper för barn, så de kan få in tekniken innan de börjar på riktigt. Och för 619 kronor för the real stuff, tackar jag för det. Men. Hur får man då kvitto på att barnet gör rätt? Jo, attrappen visslar. Japp, ni såg rätt. Fanskapet visslar. Varje gång. Varenda en. Och den får man med sig hem. Som en liten present liksom. Att öva med. Många gånger. Gärna hela vägen hem eller så. Den som kom på det ska ha stryk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar