Häromdagen satt jag hemma hos en granne. Hennes yngsta lekte med mina barn, hennes äldsta hade besök av ett annat barn från samma gata. Den flickan är åtta år. Hon och jag kom i samspråk:
Hon: -Finns du på facebook?
Jag: -Nej, det gör jag inte.
Hon, aningens chockat: -Men, har ni dator hemma hos er, eller?
Jag är ute. Och gammal. Om till och med okända grannbarn skäms för mig, vad ska då inte mina egna stackars ätteläggar göra när de fattar vilket miffo till mor de har? Stackars barn.
Allvarligt, barn tycks tro att om man inte är inne på Facebook så har man inget liv. Sanningen är ju snarare tvärtom; de som inte har nåt liv sitter på Facebook hela dagarna...
SvaraRaderaTja, eller så är det vare sig eller. Man kanske kan ha ett liv både på facebook och IRL ;-) Redan när telefonen kom oroade sig "vuxenvärlden" för att vi inte skulle ha ett liv IRL (fast det inte kallades IRL då förstås). Men JE du kommer nog att hitta till dessa nymodigheter en dag du också, du är ju på god väg med bloggen och allt ;-)
SvaraRadera