Jag har en endaste trendig lyxpryl. Jag har en Skip Hop skötväska. En fin röd. Nu kan man kanske tycka att det är ett sorgligt sakernas tillstånd när en kvinnas enda lyxpryl är något som primärt är avsett att transportera blöjor och tvättlappar i. Det må vara hänt. Men jag älskar min Skip Hop.
Nu är mitt yngsta barn tre och ett halvt år. Hon är förvisso inte torr ännu, men på väg åt det hållet. Skip Hopen hänger oftast kvar på sin krok när vi ger oss ut. Jag brukar klappa den lite ömt när jag går förbi, men den får inte följa med. Sakta börjar det gå upp för mig att stunden är inne. Det är snart dags för mig att skiljas från min Skip Hop. Sälja den vidare, till någon ny bebis och någon annan mamma.
Denna tanke är nog för att få mig att börja gråta av längtan efter en ny bebis. Eller möjligen av desperation inför att jag är så tjock att min enda lyxattiralj är något jag kan hänga på axeln, och inte behöver försöka trycka in hela mig i. Vet inte riktigt hur en ny bebis skulle lösa det dock. Men jag skulle få behålla min älskade Skip Hop. Gott så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar