Barnen har alltså varit på kalas idag. Och alla som någonsin varit på ett barnkalas vet hur man som mamma känner sig efteråt. Som körd genom en mangel. Men roligt var det! Även för mamman. För mor i huset på kalaset är en kompis som jag inte träffat på alldeles för länge, och vädret var fint och vi kunde sitta ute hela tiden och prata. I detta hushåll finns det hästar. Små söta ponnyhästar, som alla barnen i tur och ordning fick rida på. Dock inte storebror. För se, han är en försiktig general som nogsamt aktar sig för att ge sig ut på alltför vidlyftiga våghalsigheter. Först ville han inte alls. Sedan ville han om jag gick bredvid och höll handen hela tiden. Men väl uppspetad på hästryggen tog det stopp. Han ville inte alls, han ville bara ner. Så ner kom han, och tacksam var han för det. Men han satt upp i alla fall, och det är mer än han brukar göra!
Lillasyster är gjord av annat och hårdare virke. Hennes huvudsakliga bekymmer i sammanhanget var att man måste vänta på sin tur. Vad henne anbelangar är det hennes tur i samma sekund som hon bestämmer sig för att hon VILL göra något. Att vänta finns liksom inte i hennes föreställningsvärld.
Dagen var dock inte slut med detta, nej det vankades ännu mera muntrationer. I närmaste stad bjöds det på föreställning med Mora Träsk, och med två barn i alldeles rätt ålder var vi förstås tvungna att åka in. Storebror försäkrade sig först om att man inte var tvungen att göra rörelser till musiken, för det ville inte han. Fast väl där var det nog inte mycket han inte hängde med i....Barnen uppskattade föreställningen mycket, och det gjorde faktiskt även jag. Jag kan inte påminna mig att vi någonsin såg MT när jag var liten, så det var premiär även för mig. Min mamma levde efter föreställningen att det är enbart jobbigt att ge sig ut på utflykter med barn, så vi höll oss mest hemma. Kanske är det därför jag flänger runt med mina barn så fort det dyker upp något att flänga till?
Dagens tacksam-lista: 1) Det vansinnigt vackra och varma majvädret vi haft idag. 2) Att barnen har vänner som bjuder dem på kalas. 3) Att jag också har vänner, både kompisar och sådana som finns i vått och torrt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar