måndag 18 maj 2009

Med smicker kommer man långt...eller nåt

Vi tittar på gamla foton på datorn. Det är det bästa lillasyster vet. Helst vill hon se på bilderna från när hon föddes. Man ser inte hur hon ser ut. Man ser bara en stor öppen, rasande arg mun. Hon skrek nämligen så alla andra barn på BB stannade kvar inne i sina stackars mammors magar ett dygn till i rena förskräckelsen. Hon är född med kejsarsnitt, och lyftes ut med rumpan först. Hennes pappa påstår med bestämdhet att hon började skrika medan huvudet fortfarande var kvar inne i min mage. Jag tror honom. Jag känner min dotter.
Hennes andra favoritmotiv är bilderna från när hon vid knappt två års ålder för första gången fick smaka salami. Hon lade genast skivan på huvudet. På bilderna ser hon ut som en mycket liten, mycket söt from jude med kippahn på plats på huvudet. Och röd pyjamas med små hjärtan på.

Hur som haver, vi tittade på bilder. Och sommarbilderna från för två år sedan kom fram. Vi badar med mina föräldrar. Flickan pekar på skärmen, där hennes mormor håller henne i vattnet: -Där är du och jag mamma!

Hon fick inte somna i min säng ikväll.

2 kommentarer:

  1. Du vet väl att det är sanningen man får höra från barn?

    SvaraRadera
  2. Jag fick höra av min syskonson att ett badkort med min kraftigt överviktiga mamma var ett kort på mig... Det var då jag bestämde mig för att gå ner alla gravkilon efter E och det funkade bra som motivation för att gå ner även efter denna graviditet.

    SvaraRadera