Mammasamvetet

Nej, det blev inga pris för bästa mamma igår. För vi var på grillfest på kvällen. Och det var jättetrevligt, för alla inblandade. Barnen lekte fint, och när de inte orkade leka mer så satt de och spelade dataspel utan minsta bråk - och alla som haft barn vet vilket mirakel det är, en timme efter normalt läggdags! Lillasyster bad frivilligt om ´jamasen, och somnade utan ett knyst i värdparets säng, och - under över alla under - det gick att bära hem henne till den egna sängen, UTAN att hon vaknade och höll nattcirkus!

Men. Jag hade så trevligt, och alltefter kvällen led, så inmundigade jag mer alkohol än vad jag hade tänkt mig. Jag blev, kort sagt, berusad. Inför mina barn. Främst storebror, som var vaken ända tills vi gick hem. Jag blev inte gråtmild, inte argsint, inte otrevlig. Men odiskutabelt berusad. Lite mer yvig i rörelserna, lite mer högljudd, lite annorlunda. Och grejen är att jag egentligen inte tror att storebror brydde sig ett smack. Han hade roligt och var jättenöjd med kvällen, och om han ens noterade att mamma var annorlunda än vanligt, så var det inget han störde sig på eller funderade över. Men. Jag känner ändå i djupet av mitt mammahjärta att det var fel. Man ska inte berusa sig inför sina barn. Ett par glas vin, visst. Det är bara nyttigt för dem att se hur alkohol ska användas på ett normalt sätt. Jag är inte nykterist, och jag smyger inte inför barnen med att vi dricker vin till maten om helgerna, jag och deras far. Men det är en sak. Det är en helt annan att faktiskt bli berusad. Jag tycker att det är fel. Och de enstaka gånger det hänt (typ nyår och midsommar), så skäms jag som en hund efteråt. Samtidigt som jag inte skulle bry mig om maken gjort så. För barnen bryr sig ju inte, och det är ju inte något som precis händer ofta, så vad är problemet? Att jag är MAMMA. Och det pappor kan göra utan att ens fundera närmare över det, det kan en mamma inte göra utan att mammasamvetet plågar henne i dagar och veckor efteråt.

Nej, jag vann inte pris för bästa mamma igår.