Den som till äventyrs råkat läsa bloggen från början kanske har noterat att jag sedan några dagar tillbaka inte längre avslutar dagarna med någon tacksam-lista. Detta beror inte på att jag inte längre skriver någon. Nej, men till sist blev det liksom bara en press att skriva något, vad som helst, så att det inte såg ut som om jag inte gjorde det. Så nu skriver jag den mer privat. Och vissa dagar är jag tacksam för fyra saker, vissa kanske bara en. Och så finns det de där dagarna när man faktiskt inte är tacksam alls. Utom möjligen för att man tagit sig igenom en hel dag utan att slå ihjäl vare sig sig själv eller någon annan.
Men det kan man ju inte erkänna på de wörld wajd wäbb. Då kanske socialen kommer och tar barnen ifrån en. Så det aktar jag mig noga för att erkänna. Jag bara säger att det kanske kan vara så. För någon annan. Som inte lever det fluffigt rosakantade liv som just jag lever. Right.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar