Jag var väldigt väldigt orättvis mot storebror tidigare ikväll. Blev arg för något som inte var hans fel, och vägrade låta honom förklara. Jag var varm, trött och hungrig. Men ändå. Så gör man inte. Så jag fick be om ursäkt. Flera gånger. Till sist lade jag mig på knä framför honom, så vi kom i samma nivå. Tittade honom i ögonen. Sa: -Förlåt. Jag borde ha lyssnat på dig. Jag var orättvis. Kan du förlåta mig?
Han gick in i min famn. Kramade mig hårt, hårt. Vi stod så länge. Så sa han: -Det är tio bokstäver i "borde lyssna".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar