I den här värmeböljan behövs glass. Mycket glass. Mest till barnen, men även till oss vuxna. Gränser, regler och vettig kosthållning får vänta tills temperaturen dämpar sig. Tills dess är det en glass på förmiddagen, en på eftermiddagen och så mycket saft man vill ha som gäller. Alltså måste det handlas mer glass. Och vad kan då vara mer välkommet än glassbilens glada trudelutt? Så när den hördes i fjärran tog jag plånboken och satte mig på altanen, redo.
Den svänger runt hörnet. Jag reser mig upp. Greppar plånboken. Börjar gå nerför altantrappan. Då....kör den vidare! Helt fräckt bara kör den iväg! Jag vinkar frenetiskt. Inte då. Den kör. Så jag rusar in. Rycker åt mig bilnycklarna. Ringer systern/grannen och ber henne komma och sitta på altanen ifall barnen skulle vakna. Springer till bilen. Kör efter bilen, med spetsade öron för att höra pinglan, som försvunnit i fjärran.
Det hela påminner klart om den gången jag satt i pyjamas och drack te vid frukostbordet och sopbilen kom. Och jag upptäckte när den bara passerade vårt hus att vi (läs maken) glömt dra ut soptunnan till vägen. Fast idag var jag åtminstone påklädd. Den gången sprang jag för livet efter sopbilen endast iklädd pyjamas. Jag har alldeles för stor byst för att kunna komma undan med att springa utan bh. Innan den pärsen räckte tuttarna bara halvvägs till knäna i fritt tillstånd. Efter når de nästan till fotknölarna. Och inte hann jag ifatt sopbilen heller.
Men idag blev det iaf glass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar