Barnen har i år fattat det där med midsommar. Och de är spända. Mycket spända. Jag tror inte de har helt klart för sig vad det är de är så spända på, de bara fattar att något ska firas! Att deras mor jobbar midsommar har antingen inte gått in, eller så bekommer det dem inte...
Igår var vi lediga. Barnen lekte ute i trädgården. De kom släpandes med tre stora kvistar/små grenar från lönnen, där deras far sågat ner ett antal grenar och sedan låtit dem ligga kvar på gräsmattan till allmänt beskådande. Där hade barnen varit och försett sig. Så nu får maken rensa hela trädgården istället för en enda hög, när han till sist kommer sig för med att köra iväg bråten. Skadeglad? Jag? Inte då.
Barnen tog med sig sina små grenar till sandlådan. Där stack de ner dem i sanden, en bit ifrån varandra. Sedan ropade de dit mig. Detta var tre stycken midsommarstänger. Förstås. Vad annars? Och nu skulle det dansas runt dem.
Så den som till äventyrs gick förbi vår trädgård igår eftermiddag, kunde få sig till livs synen av en vuxen och två barn som hand i hand högtidligen skred runt tre små pinnar nerstuckna i sanden, en i taget. Runt den första sjöng vi Små Grodorna. Runt den andra blev det Midnatt råder, tyst det är i huset...Slutligen avrundade vi med Sankta Lucia runt den tredje. Barnen såg inget märkligt alls i sångvalet. Inte ett dugg. Fast med den sommar vi hittills haft, förstår jag dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar