Jag har arbetat idag. Helgarbetat. Bara det har sina nackdelar, även om jag inte har så mycket emot det för det mesta. Just idag var det dessutom väldigt mycket att göra. Väldigt mycket. Både planerat och akut.
På eftermiddagen, med en sak kvar att göra, stötte jag ihop med en person jag inte träffat på länge. Som betyder mycket för mig. Som är en förebild yrkesmässigt och en varm människa privat. Jag har saknat henne. Mycket. Nu var hon en annan person än sist jag såg henne. En ny svikt i steget. Färg på kinderna. En glimt i ögonen som länge saknats. En annan klang i rösten.
Och det korta slumpmässiga mötet räckte för att även min dag skulle bli lättare igen.
Tack
SvaraRadera