måndag 1 juni 2009

Aj då

Träffade en kvinna via jobb idag. En trevlig småbarnsmamma. Hon berättade att hon ibland funderar på att köpa hus i mitt samhälle. Jag blev entusiastisk. Berättade hur bra vi trivs. Hur bra dagis är, hur bra ungarna har det där. Tipsade om hus till salu. Det kändes verkligen trevligt och fint.
Ända tills jag kom hem och började tänka efter. Om hon flyttar hit. Då kommer hon höra hur jag gormar på mina barn. Se hur treåringen fortfarande åker vagn nästan överallt, eftersom jag inte orkar gå med henne hängande i byxbenet, ylande om att jag ska BÄLA HENNE. Se allt onyttigt jag handlar i affären. Även om hon iofs förmodligen fattat det ändå, med tanke på att hon kan se min hydda med sina egna ögon. Men iaf. Om hon liksom ser eländet IRL.
Då kommer jag tappa all professionell trovärdighet. Tänkte inte på det.

2 kommentarer:

  1. Va? Är du en vanlig människa som oss andra?

    Det är skillnad på arbete och privatliv...
    Men jag fattar vad du menar.

    SvaraRadera
  2. Det är det som är baksidan.
    Skomakarens ungar har sämst skor

    SvaraRadera