Barnen är hos en kompis. Båda två. Maken jobbar. Jag är ensam. Sådär som det jämt var förr i världen. För bara dryga fem år sedan. Det är urskönt i en timme. Verkligen härligt. Avslappnande. Sedan börjar jag fundera på hur jag egentligen stod ut då. Förr.
Om en timme får jag hämta dem....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar