Jag kan inte sova. Vilket i sig blir bekymmersamt, eftersom jag fortfarande är uppe varje natt och medicinerar liten hostande dotter. Och fixar välling. Och hjälper på toa. Och nattar om. Så jag behöver verkligen somna så snabbt som möjligt när jag väl lyckas ta mig i säng om kvällarna. Men jag kan inte. Jag vänder och vrider mig. Inget är bekvämt. Hur jag än ligger så gör axlar och nacke ont på ett eller annat sätt. Hjärnan snurrar varv på varv. Och jag vill bara gå in till barnen. Lägga mig hos storebror (eftersom det är han som har en vuxensäng. Jag får liksom inte plats i lillasysters inte fullt utdragna växa-säng). Ligga nära honom. Lägga armen om honom. Snusa in mig i nacken. Lyssna på hans och lillasysters snarkningar och andetag. Då skulle jag kunna slappna av.
Och jag undrar om detta att det är det jag vill göra betyder att jag behöver bättra på min relation till min man, eller klippa navelsträngen till mina barn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar