Nu är det alltså bevisat. Man kan inte berömma min man. Inte ens två år efteråt. Och inte ens utan att tala om det för honom. Det går tydligen direkt åt huvudet på honom ändå, på något mysko vis. För jag hann inte mer än skriva klart förra inlägget igår, så skulle maken bära in storebror från vår säng till hans. Och då slant han på väg ut genom dörren och drämde stackars storebrors huvud rätt i dörrkarmen. Storebror tyckte inte alls att det var en bra idé.
Som sagt, han tål inte att få beröm. Inte ens indirekt, sent och utan att han vet om det. Så nu vet jag det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar