Vi är på Kalmar slott. Där har de en stor barnsatsning i år, där barnen får vara väpnare och utföra uppdrag, och sedan bli dubbade till riddare om de klarar dem. Detta är dock för barn över sju år, så vi går istället till pysselrummet. Där får barnen pyssla svärd, sköldar, spiror, kronor, ja allt möjligt som deras små hjärtan längtar efter. De får också klä sig i vackra medeltidskläder och bli fotograferade. Lillasyster såg ingen som helst anledning att ta av sig den fantastiska klänningen och kronan efteråt...
Lagom när de är klara med sitt pyssel, kommer en vacker sagofé och berättar att nu vankas det saga i det runda tornrummet. Barnen får sitta på mjuka sammetsklädda kuddar, och så läser fén. Askungen läser hon. Men inte den Askungen vi är vana vid. Nej, hon läser den gamla Askungen. Den jag själv läste för många år sedan. Den utan den goda fén, men med en fågel i ett träd som talar om för prinsen att han väljer fel brud i förstone. Den lite grymmare, där styvsystrarna stympar sina egna fötter för att få plats i skon. Den ursprungliga, gamla Askungesagan.
Barnen sitter som tända ljus och lyssnar hänfört. På vägen ut lägger jag armen om storebrors axlar, och frågar om han tyckte om sagan. Kommenterar att det ju inte var samma Askungen som han är van vid, utan en annan version av den älskade sagan. -Mmm, säger storebror. -Det kanske var tvåan!
Disneygenerationen, matad med uppföljare sedan barnsben är här....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar