Barbamobil

Idag var vi och handlade, barnen och jag. På väg ut fanns sådana där hemska automater med diverse små skräpleksaker i plastkulor som förmodligen är värda mer än skräpet i den. Nåväl. En av dem hade mobilsmycken med Barbafamiljen. Då vaknade ha-galenskapen hos mig. En sån måste jag ha. Så jag förklarade nogsamt för juvelerna att denna gång var det mammas tur att få en grej. Jaaadå, det var de helt med på. Så i med tian, skruva på handtaget. Ut kom en stor plastkula med ett litet mobilsmycke. Jag hade siktat på Barbamamma. Fick Barbabok. Kan ju iofs vara passande. Sedan fick ungarna varsitt psykbryt för att inte de också fick. De har inte ens några mobiler att hänga smyckena i. Om man inte räknar lillasysters illrosa plastmobil med Hello Kitty på. Det gör hon. Stenhårt. Det gör inte jag. Och det är jag som håller i plånboken. Men min mobil blev fin.