Storbror har klagat bittert över sina dagisdagar. Tydligen är det bara han och lillasyster i hela världen som är där hela långa arbetsdagar. Det är bara de i hela världen som aldrig blir hämtade mitt på dagen. Vilket är lögn. Det blir de visst det. Det enda de behöver göra är att spy på valfritt dagisgolv.
Hursomhelst, som den golvmatta till mor jag är, föll jag till föga inför klagolåten och ringde barnens morfar och mormor och dealade med dem att de skulle hämta barnen tidigt idag. Barnen var så tacksamma så. Faktiskt var lillasyster så tacksam att hon klättrade upp på matbordet mitt i middagen och skrikande klängde sig fast i mitt knä medan jag försökte äta. Och storebror var så alldeles oerhört tacksam att han ylade som en skadskjuten hyena över att jag tog bort kojan han så omtänksamt byggt åt mig i vardagsrummet med hjälp av det mesta av den numera inte längre så rena nytvättade tvätten. Och gemensamt uttryckte de sin oändliga tacksamhet över sin omtänksamma mor genom att bråka sig hela vägen till sängs.
Och därför är nu också jag mycket tacksam. Över att alla i huset fortfarande lever och jag inte sitter i ett madrasserat rum. Det är rart med barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar