Jag har ont i en fot. Accelererande ont, under en längre tid. Vissa dagar kan jag knappt gå på foten, vissa nätter är det svårt att sova för att den gör ont. Förra veckan gick jag till doktorn. Han talade om att jag är lite plattfotad, och att detta ger en snedbelastning i foten, vilket i sin tur ger en liten vridning i lederna i mellanfotens ben, vilket ger belastningssmärta. Eftersom plattfothet är medfödd, även om jag aldrig känt till den, frågade jag varför jag först nu får problem. Han svarade med en motfråga: -Har du gått upp i vikt på sistone?
Och det har jag ju. De senaste åren har jag gått upp ca 5-6 kilo per år, vilket i dagsläget resulterat i en sammanlagd övervikt på 24 kilo.
Han skrev remiss på skoinlägg. Idag ringde jag för att boka en tid. Och blev upplyst om att de enda diagnoserna som är berättigade till landstingssubventionerade inlägg är diabetes och neurologiska sjukdomar. För mig kommer de kosta FRÅN 1700 kronor. Sannolikt mer.
Det blir inga inlägg. Jag får ha ont tills jag gått ner i vikt. Jag får försöka vara så strikt jag orkar vara med det istället.
Men det får mig att tänka. Förvisso är det mitt eget fel att jag har ont. Ingen har tvingat mig att äta mig fet. Ingen har förbjudit mig att röra på mig. Klart jag är ansvarig själv! Min fetmarelaterade smärta är mitt eget fel. Men detsamma gäller dem som lider av fetmarelaterad diabetes. Hjärtproblem och högt blodtryck orsakat av fetma. Smärtande leder i höfter och knän på grund av hög belastning för att personen är överviktig. Astmatiker som får förvärrade besvär därför att deras fetma påverkar deras lungor och luftvägar. Listan kan göras lång. Den som äter sig till en diabetes får insulin på högkostnadsskydd och gratis nålar och blodsockermätare. Den som sabbar sina knän får en operation. Den som äter sig till en hjärtinfarkt får sjukhusvård och uppföljning med diverse undersökningar och behandlingar. Många feta får landstingsfinansierade magsäcksoperationer.
Och jag säger inte att det är fel. Tvärtom, jag tycker det är självklart och rätt, är man sjuk så ska man inte skuldbeläggas, man ska få hjälp och stöd. Givetvis. Men alla de jag nu räknat upp har ändå en sak gemensam med mig: De har själva ätit sig till sin fetma. De har själva valt att ha felaktiga matvanor och motionera för lite. Precis som jag. Ändå får de hjälp, medan jag får betala själv eller ha ont. Varför ska just jag skylla mig själv, betala själv?
Men vad dumt tänkt av landstinget, det blir ju helt avigt. Om man istället subventionerat inläggen hade det ju blivit mycket lättare att gå ner i vikt och köra lite egenvård på det viset.
SvaraRaderaGud va korkat att de inte subventionerar. Om man bara ska se det ur sammhällsekonomisk synvinkel så blir det billigare att subventionera inlägg än att du t ex måste bli sjukskriven. Ur medmänsklig synvinkel är det helt förkastligt ska du behöva pinas för att du är plattfotad och nu fått problem av det. Jag hade stora problem med mina fötter p g a min enorma övervikt och fick för ca 10-13 år sedan inlägg subventionerad så detta är väl en av de besparingar man infört :( De tänkte tydligen till ordentligt, gå behöver man väl inte kunna. Vill inte tänka på hur mycket mina fetmarelaterade problem kostat samhället men vad mycket billigare i drift jag blivit sedan min fetmaoperation som samhället betalade. Håller med om att det är knäppt att den och andra viktrelaterade problem, för att inte tala om rökrelaterade problem ska betalas av staten men inte dina inlägg.
SvaraRaderaÖnskar jag kunde göra något.
LB
Visst är det konstiga regler helt utan sans o balans, men det behöver inte kosta så mycket med ett par inlägg om du t ex går till Scholls eller sportaffären.
SvaraRadera