Mina barn är väldigt fysiska. De vill vara nära, nära. Sova på armen, sitta i knät, hålla handen. Närhetstörstande. Kärleksfulla. Men storebror pussas inte längre på munnen. Där lillasyster plutar med läpparna och ger en puss, erbjuder han kinden. Jag får så gärna pussa honom. Men inte på munnen. Jag minns inte ens när han slutade med det, men det var länge sedan. År sedan, ett eller flera, det minns jag inte.
Ännu håller han handen offentligt. Ännu kramas han inför sina kompisar. Ännu sitter han i knät vem som än ser på. Ännu är han inte rädd att visa att han älskar sin mamma, oavsett sällskap och sammanhang. Men han pussas inte längre på munnen.
Snart är mina barn stora. Tiden springer ifrån mig. Hur gör man för att stanna den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar