Men Gud vad trevligt det var medan det varade!

Ni vet när man har lite godis hemma, men inte sådär så att det egentligen räcker till mer än en? Ni vet hur man då gömmer undan det tills ungarna sover, och så äter man sedan upp alltihop själv?

Det tricket funkar bara så länge ungarna faktiskt somnar innan man själv måste ge upp och gå och lägga sig.

Allting går att sälja med mördande reklam

Igår kväll. Storebror fick vara uppe extra länge och titta på Let´s Dance. Så blev det reklampaus. Ännu en av ICA:s långkörare med ICA-Stig och gänget. I det aktuella avsnittet handlar det om att ICA har startat något slags grillskola. Stig ska svara på frågor om hur man grillar bäst. Men alla frågor han hittar handlar bara om den unga snygga medarbetaren Cindy. "Är Cindy singel?". "Vilket är Cindys telefonnummer?", ja ni fattar.
Till sist utbrister Stig med en lättad suck: "Äntligen! En fråga om att grilla! 'Gillar Cindy välhängt kött?´ Pah! Klart hon gör!"

Och sedan blev storebror jättesur när jag vägrade förklara varför jag höll på att skratta ihjäl mig.

Det är rätt. Håll det på en need to know-nivå

Lillasyster har hållit sig vaken tills också jag går och lägger mig. Vi ligger tillsammans och myser, hon på min arm. Vi pratar lite ditt och datt, om dagen som varit och om allt vi kommer att tänka på. Så kommer det:

-Mamma, jag är kär i M.
-Är du, älskling?
-Jaaa. Jag ska gifta mig med honom. Fast jag väntar med att berätta det för honom tills vi är vuxna.

Det är rätt. Stressa inte upp honom i onödan. De är ju så känsliga, de små liven. Need to know basis. At all times.

Änglars vardag

Lillasyster, vid frukostbordet: -Mamma, du vet morfar som är död? Det är synd om honom som måste flyga hela tiden.

Jag, lätt konfunderad: -Hurdå menar du?

Lillasyster: -Jo, men han är ju en ängel nu. De måste flyga hela tiden, det är så. Jag tror han har trillat och slagit sig två gånger.

Jag: -Tror du verkligen det? Jag tror inte man kan göra sig illa när man är en ängel.

Hon: -Jo, det kan man. Men morfar brukar leka med barnen i himlen. Han leker med dem när han inte är hos oss och kollar hur vi har det.

Ja, kanske det. Bättre lekkamrat än vår busmorfar kan de inte få medan de väntar på sina egna kära, barnen i himlen.

Magiska underkläder

"The ultimate control bodyshaper. Makes you feel slimmer, sleeker and confident"

Det stämmer säkert. Men bara om man kan FÅ FANSKAPET PÅ SIG!

Don efter person

Det är dags för nya glasögon. Jag har lånat hem två bågar, som jag provar inför alla som kommer i närheten och ber om råd.

Och jag tror faktiskt inte att jag vill veta vad det säger om mig som mor att den båge som båda mina barn tycker att jag passar bäst i är den båge som tre olika personer tycker att jag ser arg ut i.

Hemmets diktatur

Barnen har varit på kvällsgympa. De är mycket mycket trötta. De är helt ointresserade av att duscha innan sänggåendet. Deras mamma, å andra sidan, är mycket intresserad av att de ska göra just detta.

Storebror slänger sig i soffan. Han huffar och puffar en stund. Fräser sedan surt: -Är inte det här en demokrati eller?
Jag svarar blitt: -Nix, det här en en diktatur, inget att diskutera.
Han, efter ytterligare en stunds huffande och puffande: -Men om det här är en diktatur, då vill jag vara diktator!

Dagen efter berättar jag detta för kollegan. Hon föreslår att jag ska testa att låta barnen vara diktator varsin dag, och se vad de bestämmer. Jag funderar på saken. Bestämmer mig för att skicka upp en försiktig testballong:
-Storebror, om du fick vara diktator för en dag, vad skulle du bestämma då?
Blixtsnabbt kommer svaret, utan en sekunds tvekan: -Då skulle jag bestämma att lillasyster är min slav!

Crash and burn för den ballongen...

Helgfacit

Barnkalas utomhus. Tjugo sockerspeedade ungar och en öppen eld. Och ingen unge tog eld.

Jag skulle vilja påstå att helgen slutade på plus.

Professionell ut i fingerspetsarna

Onsdag förmiddag. Jag och två mammor i väntrummet på bvc. Mamma 1 har en bebis och en treårig flicka med sig. Mamma 2 har en bebis i famnen.

Mamma 1 (med lätt stressad ton): -Vill ni verkligen ha en stor spindel i soffan?
Jag (med tre snabba steg bort från soffan och klart uppstressad röst): -Nej, verkligen inte!! Men JAG tänker INTE ta bort den!
Mamma 1 (med lätt hysterisk röst och smått stirrig blick): -Ja, JAG tänker INTE heller ta bort den!
Treåriga dottern (lätt ängsligt): -Mamma, är den farlig?
Jag och Mamma 1 i kör (fortfarande med hysteriska röster och stirriga blickar):
-Neeej då, inte alls! Men JAG tänker INTE ta bort den!!

Dödläge. Då suckar Mamma 2 djupt: -Ge mig ett papper så tar jag bort den.

Sansad, förtroendeingivande och professionell. Det är jag det.

Melodifestivalen

Storebrors favorit hittills i mellon har varit Sean Banan. Helt naturligt och rimligt med tanke på att han är sju år.

Men nu. Nu är han själaglad över att Björn Ranelid gick direkt till Globen. Han tycker det var kvällens överlägset bästa låt.

Jag vet faktiskt inte hur jag ska förhålla mig till det.

En sexårings glasklara logik

Lillasyster har straffat ut sig. En hel promenad har hon skrikit, sparkat, slagit och bitit för att hon inte fått som hon velat. Promenaden skulle tagit max en timme, den tog två timmar. Alltså dras en förmån in då vi kommer hem.

Jag: -Så blir det när du slår och sparkar mig.
Lillasyster: -Men det gjorde jag för att du var DUM!
Jag: -Ja, men du gjorde ju likadant mot pappa.
Lillasyster. -Ja, för att han också är DUM!!
Jag: -Jamen, får vi slå och sparka dig när vi tycker att du är dum då?
Lillasyster, med eftertryck och känsla: -NEJ! För ni är större och vet bättre!

Spontant tror jag att hon ska vara ganska tacksam för det.

Bekymmer

Lillasyster är bjuden på gossen L:s kalas. L som är handlöst förälskad i henne, och inget hellre vill än att få gifta sig med henne.

Jag: -Älskling, vilken klänning vill du ha på L:s kalas?
Lillasyster: -Den långa rosa, för när jag har den på dagis tycker L om det. Då drar han alltid sin stol närmare mig. Det är jättejobbigt!
Jag: -Men är det jobbigt, tycker du? Han tycker ju så mycket om dig.
Lillsyster, sammanbitet: -Jag måste gifta mig med honom, och jag vill inte det!
Jag: -Men kära nån, varför måste du det?
Lillasyster: -För jag kommer aldrig hitta nån annan kille.

Det visar sig att lillasyster är helt övertygad om att hon måste gifta sig med en kille som är ett år yngre än hon, eftersom hennes pappa är drygt ett år yngre än jag, och av kullen -07, är det tydligen L som står till buds. Och eftersom hon inte älskar honom, känns det förstås hårt att tvingas gifta sig med honom, hur snäll och rar han än är.
Min försäkran att hennes liv kommer fyllas med allehanda personer, både killar och tjejer, när hon blir större och byter skola och lär känna nya personer, ger hon inte mycket för:
-Mamma, jag vill inte gifta mig med någon jag inte känner.

Det kan man ju förstå. Livet är hårt när man är sex år.

Men det går ju att leva på nudlar

Jamen, varför inte. Jag drar runt huset och barnen själv (med minimiunderhåll via FK eftersom exmaken inte tjänar tillräckligt för att själv pröjsa för barnen).
Det har nyss varit jul. Och lillasyster fyller år i januari. Jag har varit föräldraledig på jullovet, med ty åtföljande löneavdrag.

Så varför inte? Försäkringskassan slår till och betalar ut fyra halvdagars ersättning. Generösa som de är.

Det är bara det att jag ansökt om (och haft löneavdrag för) sex HELdagar. Och en halvdag.

Men vem räknar?

Visdomsord

Jag skulle vaccinera ett barn på jobb igår. En extravaccination, med ett slags vaccin som vi normalt sett inte har hemma. Jag hade sett att vi hade en dos hemma för ett tag sen, och sedan inte tänkt mer på det. Det visade sig att det dosen var beställd till ett annat barn, och den hade hunnit användas när jag sedan kom igår och trodde att jag skulle ta den. Då stod redan barnet och hennes mamma i väntrummet. Mor hade tagit ledigt från skolan, barnet från dagis, bara för att komma till mig för att vaccineras. Med ett vaccin som inte fanns. Vilket jag naturligtvis borde ha kollat några dagar i förväg, och sedan beställt en ny dos när det nu inte fanns något.

Det är såklart helt oacceptabelt att slarva så. Det är respektlöst mot barnet som var rädd, och som nu måste oroa sig en vecka till innan det blir dags på riktigt. Det är respektlöst mot modern som tagit ledigt från sin utbildning helt i onödan, och dessutom måste göra om det om en vecka igen. Jag borde ha kollat kylen i god tid när det handlade om ett specialvaccin. Det finns inga ursäkter.

Det enda jag kunde göra var förstås att uttrycka min ledsenhet över det inträffade, och be om ursäkt på ett uppriktigt och ärligt sätt. Vilket jag gjorde. Eftertryckligt. Ja, så generad var jag över det som hänt att jag liksom inte kunde sluta be om ursäkt, allt mer osammanhängande för varje gång.
Till sist höll modern upp en hand för att stoppa mig. Hon log och höll upp ett finger: -Det gör ingenting. Varje dag, något inte perfekt.

Och det var så fruktansvärt bra sagt. Jag tror att det ska bli mitt motto i livet. Varje dag, något inte perfekt. Varje dag, utan undantag, kommer något att skita sig. Ibland är det ens eget fel, ibland inte. Oavsett vilket, så kommer varje dag något att inte bli som man själv vill, eller som det borde bli. Så ser livet ut.

Och det gör inget.

Aggressiv

OK. Jag har nu suttit närmare en halvtimme i kö till Vattenfall. Jag har successivt kämpat mig fram i kön. Från plats 29 till plats 4.

Därför undrar jag hur i självaste glödheta helvetet det gick till att jag nu plötsligt informeras om att min plats i kön är TJUGOSJU???

Jag tycker mycket mycket synd om den stackars handläggare som får mig i örat om en halvtimme eller så. Mycket synd.

Svart pedagogik

Kompisen blev häromdagen hemringd från dagis. Hennes lilla tös, jämngammal med lillasyster (dvs fem år), var ledsen. Man kan tycka att det bör ingå i en förskolas arbete att kunna hantera att friska barn är ledsna, men tydligen inte. Då ringer man tydligen mamman och ber henne hämta sitt fullt friska barn. Kompisen hade inte tid, men som tur var kunde barnets mormor rycka in.

När mormor så står där i dagisfarstun med sitt snörvliga lilla barnbarn, kommer en ur personalen in. Hon sätter sig på huk framför tösabiten. Tar henne om axlarna. Etablerar ögonkontakt. Säger allvarligt: -Du får inte vara ledsen på förskolan! Det smittar av sig på de andra barnen.

Så fostras ännu en generation av tysta, duktiga flickor. Med minimal självkänsla men desto större magsår.

Och personalen ifråga ska vara mycket mycket tacksam att det inte var lillasyster hon sa så till. För jag hade, för att citera den eminente Fredrik Backman, gått helt jävla Anna Odell på henne.

Snott från Gnestakänslan

Bättre kan det nog inte sammanfattas, tror jag.

Där fick jag

Lillasyster är arg på sin mamma.

Upprört talar hon om: -Du är dum! Allt är ditt fel!

Jag berättar för henne att när hon är stor och själv är mamma, kommer hennes barn att tycka att allt är hennes fel också, för så funkar det.

Lillasyster tänker efter ett ögonblick. Rätar sedan på sig. Spänner ögonen i mig och meddelar värdigt: -Nä. Det kommer de inte alls. För jag tänker bli en snäll mamma.

Till min medtrafikant imorse

Alltså, jag fattar. Man ska vara försiktig när det är halt ute. Faktum är att jag inte bara fattar, jag håller med. Helhjärtat. Jag tar själv ner hastigheten radikalt när det är halkigt väglag.

Så, ja, jag sympatiserar. Men, alltså. Seriöst. Femtio??

Hade det inte varit enklare att bara promenera till jobb?

Äktenskapstycke

Barnen födda -05 har börjat skolan i höst. Vilket innebär att barnen födda -07 har fått börja på storbarnsavdelningen på dagis. Lillasyster är född -06, så hon har fått byta kompisar i år.

Ett av de nya barnen är gossen L. I veckan stötte jag ihop med hans mor på morgonen. Jag stannade och frågade hur han trivs på nya avdelningen. Fick svaret att han trivs alldeles utmärkt. Den huvudsakliga anledningen till detta är tydligen lillasyster. För L tänker gifta sig med henne.

När han berättade den glada nyheten för sina föräldrar lade han till: -Fast jag vet inte var vi ska bo. Det är det bäst att lillasyster får bestämma. För hon blir så arg annars.

Och jag tänker att ett äktenskap där den manliga parten redan vid fyra års ålder visar på sådan djupgående insikt i sin hustrus sinnelag, det kan inte bli annat än starkt och bra.

Eller som den unge mannens mor förnöjt konstaterade: -Jag tycker jag har lyckats bra med honom.

Jag är böjd att hålla med.