Visdomsord

Jag skulle vaccinera ett barn på jobb igår. En extravaccination, med ett slags vaccin som vi normalt sett inte har hemma. Jag hade sett att vi hade en dos hemma för ett tag sen, och sedan inte tänkt mer på det. Det visade sig att det dosen var beställd till ett annat barn, och den hade hunnit användas när jag sedan kom igår och trodde att jag skulle ta den. Då stod redan barnet och hennes mamma i väntrummet. Mor hade tagit ledigt från skolan, barnet från dagis, bara för att komma till mig för att vaccineras. Med ett vaccin som inte fanns. Vilket jag naturligtvis borde ha kollat några dagar i förväg, och sedan beställt en ny dos när det nu inte fanns något.

Det är såklart helt oacceptabelt att slarva så. Det är respektlöst mot barnet som var rädd, och som nu måste oroa sig en vecka till innan det blir dags på riktigt. Det är respektlöst mot modern som tagit ledigt från sin utbildning helt i onödan, och dessutom måste göra om det om en vecka igen. Jag borde ha kollat kylen i god tid när det handlade om ett specialvaccin. Det finns inga ursäkter.

Det enda jag kunde göra var förstås att uttrycka min ledsenhet över det inträffade, och be om ursäkt på ett uppriktigt och ärligt sätt. Vilket jag gjorde. Eftertryckligt. Ja, så generad var jag över det som hänt att jag liksom inte kunde sluta be om ursäkt, allt mer osammanhängande för varje gång.
Till sist höll modern upp en hand för att stoppa mig. Hon log och höll upp ett finger: -Det gör ingenting. Varje dag, något inte perfekt.

Och det var så fruktansvärt bra sagt. Jag tror att det ska bli mitt motto i livet. Varje dag, något inte perfekt. Varje dag, utan undantag, kommer något att skita sig. Ibland är det ens eget fel, ibland inte. Oavsett vilket, så kommer varje dag något att inte bli som man själv vill, eller som det borde bli. Så ser livet ut.

Och det gör inget.