Bekymmer

Lillasyster är bjuden på gossen L:s kalas. L som är handlöst förälskad i henne, och inget hellre vill än att få gifta sig med henne.

Jag: -Älskling, vilken klänning vill du ha på L:s kalas?
Lillasyster: -Den långa rosa, för när jag har den på dagis tycker L om det. Då drar han alltid sin stol närmare mig. Det är jättejobbigt!
Jag: -Men är det jobbigt, tycker du? Han tycker ju så mycket om dig.
Lillsyster, sammanbitet: -Jag måste gifta mig med honom, och jag vill inte det!
Jag: -Men kära nån, varför måste du det?
Lillasyster: -För jag kommer aldrig hitta nån annan kille.

Det visar sig att lillasyster är helt övertygad om att hon måste gifta sig med en kille som är ett år yngre än hon, eftersom hennes pappa är drygt ett år yngre än jag, och av kullen -07, är det tydligen L som står till buds. Och eftersom hon inte älskar honom, känns det förstås hårt att tvingas gifta sig med honom, hur snäll och rar han än är.
Min försäkran att hennes liv kommer fyllas med allehanda personer, både killar och tjejer, när hon blir större och byter skola och lär känna nya personer, ger hon inte mycket för:
-Mamma, jag vill inte gifta mig med någon jag inte känner.

Det kan man ju förstå. Livet är hårt när man är sex år.