Kompisen blev häromdagen hemringd från dagis. Hennes lilla tös, jämngammal med lillasyster (dvs fem år), var ledsen. Man kan tycka att det bör ingå i en förskolas arbete att kunna hantera att friska barn är ledsna, men tydligen inte. Då ringer man tydligen mamman och ber henne hämta sitt fullt friska barn. Kompisen hade inte tid, men som tur var kunde barnets mormor rycka in.
När mormor så står där i dagisfarstun med sitt snörvliga lilla barnbarn, kommer en ur personalen in. Hon sätter sig på huk framför tösabiten. Tar henne om axlarna. Etablerar ögonkontakt. Säger allvarligt: -Du får inte vara ledsen på förskolan! Det smittar av sig på de andra barnen.
Så fostras ännu en generation av tysta, duktiga flickor. Med minimal självkänsla men desto större magsår.
Och personalen ifråga ska vara mycket mycket tacksam att det inte var lillasyster hon sa så till. För jag hade, för att citera den eminente Fredrik Backman, gått helt jävla Anna Odell på henne.
Det är ju helt j'vla vansinnigt. Vad är det där för ställe?? Hon behöver byta dagis, eller ännu hellre borde personalen där bytas ut och/eller gå en ordentlig utbildning i hur man handskas med barn.
SvaraRaderaDet är ju helt j'vla vansinnigt. Vad är det där för ställe?? Hon behöver byta dagis, eller ännu hellre borde personalen där bytas ut och/eller gå en ordentlig utbildning i hur man handskas med barn.
SvaraRaderaGalet! Jä***r vad jag skulle ha blivit helt galen på personalen!
SvaraRadera