Kattmamman

Som de flesta kvinnor rakar jag mig under armarna. Mer av praktiska än av estetiska skäl. Normalt sett skulle jag aldrig visa mig i ärmlösa kläder, jag har alldeles för tjocka och dallriga överarmar för det. Därför är det mest för att reducera armsvetten som jag rakar mig. Den rådande extrema värmeböljan har dock ställt alla normala principer på ända. Nu går jag runt i små linnen med så smala axelband som det bara är möjligt, och den som inte gillar anblicken får helt enkelt låta bli att titta. Jag är för varm för att orka bry mig. Dock har jag tydligen inte fattat att man när man har linnen på sig måste raka sig oftare än de 1-2 gånger i veckan jag brukar göra det. Jag har, kort sagt, lite fjunig skäggstubb i armhålorna. Detta har lillasyster noterat. Med förundrad förtjusning lutar hon sig ända in under min arm, tittar uppåt och utbrister:
-Men mamma, vad mycket morrhår du har!

Undrar hur länge hon går på det?

Barnen har ju som sagt godislöfte över sommaren. Själv har jag mig veterligt inte avgett något sådant. Och det är då verkligen ingen som lovat mig någon present om jag gör det heller. Så jag försöker smyga mig till lite godis när jag kan. Vilket inte är så ofta, nu när jag inte kan snika med mig lite godis till jobb och moffa där. Semester har sina avigsidor.
Härförleden hade jag passat på att åka och handla en av de sällsynta dagar som maken var hemma. Alltså kunde jag då också köpa en påse sega råttor. När barnen var på sina rum, passade jag på att smyga åt mig ett par stycken. Då ropade lillasyster på mig. Nu ska man veta att mina barn älskar salt, men paradoxalt nog avskyr de salt godis. Passar mig utmärkt. För när lillasyster anklagande pekade på mig och utbrast: -Det luktar godis om dig!, kunde jag snabbt svara att -Jamen, det är en såndär salt som du inte tycker om.

Lillasyster kommer inte klara sig särskilt bra i skolan vid de där "identifiera saker på lukten-experiment" de brukar roa sig med där. Men jag får äta godis ostraffat. Man måste prioritera här i livet.

Läggtider

Maken och jag hade en liten beslutskonferens när jag gick på semester. Vi bestämde då att barnen får vara uppe till nio såhär på sommarlovet, till skillnad från ca halv åtta annars.
Medan vi konferensade oss, så gjorde tydligen barnen detsamma. Och på deras konferens beslutades det istället att de ska vara uppe till elva om kvällarna.
Hittills har de vunnit. Varenda kväll.

Fördomar, fördomar....eller möjligen erfarenhet

Var på stranden igår med barnen. Det första jag ser är ett par kvinnor som (ursäkta mina fördomar) det bara skriker WT om. Illasittande bikinisar, våldsam solariebränna, rynkig läderhud, oproportionerligt mycket smink för stranden, dinglande örhängen osv. De satt mitt på stranden bland alla barnen och bolmade ikapp på varsin cigarett. När så en av dem reste sig upp formligen skrek det "alkis! alkis!!" i min hjärna. Mager om armar, ben. Ingen rumpa alls, bikinin bokstavligen hängde ner därbak. Men jättebuk. Och jag menar verkligen JÄTTE. Spänd som ett trumskinn, och med en tydlig förstoring på höger sida strax under revbenen. Upplysningsvis sitter levern där...Och med levercirrhos samlar man vätska i buken, som då blir stor och spänd.
Jag har aldrig sett kvinnan förr, men alla system gick igång direkt jag såg henne. Sedan skämdes jag lite för mitt fula sätt att tänka. I ett par minuter. Därefter fick jag syn på det enda barn på hela stranden som var HELT sönderbränd på ryggen. Sådär så hela ryggtavlan flagade hud efter en tidigare bränna. Pojken var max 6-7 år, alldeles för ung för att själv ta ansvar för sitt solskydd.
Gissa till vilken kvinna det barnet hörde? Socialen i den här kommunen måste sova bort sin arbetstid....

Hon måste ju brås lite på sin far också

Vi var på stranden idag. Lillasyster satt efter första doppet i sin solstol. Handduken hade hon slängt på marken framför sig. Hon satt och sparkade sand på den. Jag bad henne låta bli. Hon sparkade lite till. Jag sa åt henne att låta bli, med lite skärpa. Hon flinade, och sparkade ännu mer. Jag talade om att det där var hennes egen handduk hon sabbade, och att hon kunde glömma att få låna min eller storebrors istället. Hon svarade, helt oberört: -Det ordnar jag, mamma!
Sedan gick hon ned till vattenbrynet med handduken och sköljde ur den i vattnet.

Det är inget geni jag fostrar, precis.

Godislöfte

Barnen har godislöfte över sommaren. I desperation över det allestädes närvarande godistjatet, lovade jag storebror att han ska få det där hett efterlängtade Lego Harry Potter-dataspelet om han bara avstår från godis hela sommarlovet. Den kvarvarande morfadern, som råkade närvara vid diskussionen, slängde raskt in en hundring från honom och mormor också. Så det är mycket som står på spel. Lillasyster lovade också. Hon vill ha en docka. De får äta godis på barnkalas, det är för grymt att neka det, men inte vid något annat tillfälle.
Häromkvällen satte jag mig på storebrors sängkant för att säga godnatt. Han sniffade misstänksamt i luften. Utbrast anklagande: -Men mamma! Du har ju godislöfte!!

Tur för mig att Turkisk Peppar räknas som halstablett då.

Sommar

Sommardagens stekande hetta har övergått i kvällens ljumma vindfläktar. Barnen är trötta och smutsiga efter en dags lekande på strand och i trädgård. De bara benen är rivna av kvistar och grenar, bitna av myggor och brunbrända av solen. Fotsulorna är hårda som läder och svarta som kol av allt barfotaspringande. Håret solblekt på lintotten, fräknarna oräkneliga på rödluvan. För ögonblicket har de lagt ner det annars ständigt pågående projektet att slå ihjäl varandra efter bästa förmåga. Istället leker de. Pendlar mellan studsmattan, lekstugan och gungorna. Plockar i förbifarten till sig ett och annat smultron, delar nogsamt så det ska bli rättvist. Jag sitter på altanen med en bok bortglömd i knät. Lyssnar på deras skrattande röster.
Livet blir inte bättre än så.

Man ska inte städa, det har jag alltid vetat

Barnen har en kompis här. De leker kurragömma över hela huset. Och tänk så svårt det hade varit för dem om de inte haft stora högar med allmän bråte överallt att gömma sig bakom.

Det är det jag alltid har vetat. Städning är skadligt för kreativiteten.

It´s a man´s world

Varje månad när jag betalar räkningarna noterar jag samma sak: Trots att det är jag som haft samtliga kontakter med Vattenfall, som har ringt, ställt frågor och tecknat avtal, så är det makens namn som står på räkningen. Trots att huset står på oss båda, och mitt dåvarande efternamn är före vårt nuvarande gemensamma i alfabetsordning, så kommer alla sophämtnings- och vattenfakturor från kommunen i makens namn. Det är tydligen sådant som den lilla kvinnan inte ska bry sitt söta lilla huvud med.
Fakturan för barnomsorgen däremot, från samma kommunkontor, den kommer i mitt namn. Barnen är tydligen mina iaf.

Min väg till alkoholismen

Maken har egen firma. Han jobbar och fakturerar, jag betalar räkningarna när jag ändå betalar hushållets. Från olika konton, givetvis, men vid samma tillfälle.
Idag betalade jag juni månads räkningar. Firmans utgifter landade på 66 722 kronor.
Varje månad när jag klickar iväg pengarna, känner jag ett svårbemästrat behov av att bli väldigt väldigt full. Sådär minnesluckeframkallande berusad. Som tur är, räcker pengarna inte till det.

Ombytta roller

Lillasyster ligger i vår säng och ska sova. Jag går in i det angränsande badrummet. Börjar duscha av mig den ljuvliga, men ack så klibbiga högsommarvärmen. Plötsligt hör jag hur det stampar av bestämda steg. Runt hörnet marscherar lillasyster. Hon spänner ögonen i mig. Pekar med ett bestämt litet pekfinger först på duschen, sedan på väggen mellan rummen: -Det låter för mycket härinne! Jag kan inte sova!

Den diskussionen hade jag trott skulle dröja sisådär tio år till. Och gå åt andra hållet.

Fotbollsskola

Den lokala idrottsföreningen erbjuder fotbollsskola för barnen varje år. Fyra intensiva dagar med idel bollsport. I år var första året storebror var stor nog att få vara med. Lite tveksam var han allt. Bollsport är liksom inte hans grej. Lagsport är det ännu mindre. Han är rädd att göra fel, att misslyckas och att de andra i laget ska bli arga på honom då. När inomhusgympan flyttar ut varje vår för att övergå i bollek, hoppar han av. Men fotbollsskolan lockade ändå. Det fanns ju lite andra muntrationer också. Besök av polis, ambulans och brandkår är ju alltid kul. Så han var med. Och han har haft SÅ roligt.
Idag var det grand finale. Barnen spelade matcher mot varandra, fick sina diplom och så var det korvgrillning efteråt. Maken jobbade, som alltid, så lillasyster och jag pallrade oss själva ner för att titta på. Och jag kan ju konstatera att något fotbollsproffs, det blir nog storebror aldrig. När han skulle visa tricks, och skulle sparka bollen i en båge bakåt över sitt eget huvud, slutade första försöket med att han sparkade bollen i ansiktet på sig själv. Andra försöket slutade med en boll i huvudet på en oförberedd lillasyster. Sedan var det slutförsökt, tyckte mamman.

Nej, något fotbollsproffs blir han inte. Men han har haft roligt. Och det räcker så.

Tycke och smak

Lillasyster sitter i soffan och gastar om att hon vill ha sin flaska. Jag talar om att det inte är dags för välling nu, det är alldeles strax middag. Vid upplysningen att det idag serveras kyckling suckar lillasyster djupt. Tittar med viss uppgivenhet på mig: -Men mamma. Kyckling är inte min grej!

Prinsesstokig

Det har knarkats kronprinsessbröllop här i helgen. Först tittade vi på det live. I fina kläder, med god mat och bubbel i glasen, förstås. Sedan tittade vi på det igen. Och igen. Och igen. Nånstans där började jag så smått tröttna. Inte lillasyster. Hon gick runt hela dagen igår klädd i sitt långa lucialinne, med plastdiadem på huvudet. Minsta chans hon fick så satte hon sig framför Svt Play och klickade runt bland alla klippen. Populärast är kortegen och bröllopsvalsen. Det första hon sa när jag väckte henne imorse var: -Mamma, jag vill titta när prinsessan gifter sig!

Det är bara att hacka i sig. Jag blir tvungen att köpa dvd:n när den kommer ut.

Kusinen sover över

Systern, många gånger, vid olika tillfällen, med viss skadeglädje:
-Oj, vad jobbigt för dig att dina barn vaknar så tidigt när ni är lediga! Mina sover så länge så, vi brukar äta frukost vid elvatiden.
Jag: -Okej, systersonen får väl sova över då.

Systersonen, klockan sex på morgonen: -Jag är vaken nu! Var är storebror?
Storebror, bredvid mig i sängen: -Snark.
Jag, med bara ena ögat öppet: -Gå och titta på TV!

Systersonen, klockan 6.40: -Jag vill titta på den här filmen! (Viftar med DVD)
Storebror: -Snark.
Lillasyster: -Snark.
Jag: -NEJ! Gå och titta på TV!!

Systern ska ha stryk.

Extrembegåvat barn

Storebror har alltid varit intellektuellt framme. Han lärde sig läsa vid nyss fyllda fyra år. Skriva strax därefter. Han kan addera och subtrahera. Han kan en del engelska ord och uttryck, som han använder helt adekvat. Han är extremt vetgirig. I hans senaste utvecklingssamtalsprotokoll från förskolan står bland annat: "Han är en liten forskare som vill veta hur saker och ting fungerar, han älskar att titta och läsa i faktaböcker och delger sina kompisar vad han tagit reda på." Han kan dra slutsatser och dra resonemang flera steg framåt. Berättar man för honom att A leder till B, så kan han själv resonera vidare till C och rentav D.
Så jag vet att jag har en begåvad son (och en lika begåvad dotter, även om hon inte söker kunskap lika aktivt som han). Ändå blev till och med jag förvånad häromdagen. Storebror vill ha ett Lego Harry Potter dataspel som kostar 300 kronor. Jag har sagt att då får han spara ihop till det själv. Han frågade då hur många veckor han måste spara för att få ihop 100 kronor. Fem, svarade jag, eftersom han har 20 kronor i veckopeng. Sedan talade jag om att han alltså måste ha 3x5 veckopengar för att få ihop till spelet. Varpå storebror utan att blinka räknade ut att det blir 15 veckor.
Jag har alltså en sexåring som kan multiplicera. Som förstår vad ordet gånger betyder i matematiska sammanhang, och sedan kan räkna med det.
Kan man få RUT-avdrag för läxhjälp? För jag kommer att vara utklassad innan han lämnar lågstadiet.

Att vara extra god

Om någon har råkat missa det så kan jag tala om att det är myggår i år. Det är väldigt mycket myggår i år. Stora som attackflygplan är de också. Nu är det ju en gång för alla så att antingen tycker myggorna om en, eller så äter de bara på en om ingen godare bjuds. Personligen är jag övertygad om att det är kopplat till hy. Ljushyllta personer är godare än mera mörka. Maken, som är mörkhårig och får färg i solen, blir biten ibland. Lillasyster, som är ljushårig, men får färg direkt och inte så lätt bränner sig, har inte heller så många bett. Storebror och jag däremot, de ljushyllta blekfisarna som bränner oss fördärvade (jag iaf, storebror har aldrig fått vistas oskyddad i solen, så i hans fall är just det mest en gissning - men han är rödhårig och kritvit i hyn - you do the math), vi blir uppätna. Myggorna älskar oss. Älskar. Och eftersom storebror är ute mycket mer än jag, och dessutom springer sig svettig ute, så är han mest uppäten av oss. Bett överallt. Stora, blaffiga, kliande bett. Han ligger vaken och gråter om nätterna av klåda. Tills jag började ge honom en hutt Tavegyl innan sängdags, det funkade.
Igår kväll satt han i soffan. Kliade och grät om vartannat. När jag satte mig hos honom tittade han gråtande upp. Frågade: -Mamma, varför ska just jag ha så gott blod?

Älskade lilla barn. Vissa människor är bara så mycket godare än de flesta andra. På alla möjliga sätt. Och ur den synvinkeln är det märkligt att inte fina, goda lillasyster också är helt sönderbiten. Vissa myggor har helt enkelt ingen smak.

Hur barn uppfostras

Storebror har håret på utväxt. Fine by me. Bortsett från den lilla detaljen att han skriker som om kniven sitter i honom vid minsta lilla tova som borsten fastnar i. Trots balsamspray. Häromdagen lackade jag ur på det där gapandet. Ordentligt. Och talade om precis vad som gäller om man vägrar sköta sitt hår.
Numera säger storebror inget alls när han får håret borstat. Han står still, med hårt hopknipta ögon och uppdragna axlar. När borstandet är klart, vänder han sig om och frågar med viss ängslan: -Jag skrek inte idag, mamma. Nu behöver jag väl inte klippa håret imorgon, eller hur?

Hot och mutor. Det är så man uppfostrar barn.

Framtidsvisioner

Storebror funderar:
-Mamma när jag blir stor och får skägg ska jag inte raka mig. Jag ska ha ett stort skägg. Ett vitt. För då kan jag hjälpa jultomten om han behöver hjälp, utan att behöva ta på mig ett lösskägg.

Vad är nu det här?

Vet inte om jag kanske måste ompröva det där med trädgårdsambitionerna. Det är ju jobbigt att gräva land. Och att bära miljontals vattenkannor. Och att rensa biljoners miljoners elaka ogräs.
Hur tänkte jag egentligen där?