torsdag 15 juli 2010

Undrar hur länge hon går på det?

Barnen har ju som sagt godislöfte över sommaren. Själv har jag mig veterligt inte avgett något sådant. Och det är då verkligen ingen som lovat mig någon present om jag gör det heller. Så jag försöker smyga mig till lite godis när jag kan. Vilket inte är så ofta, nu när jag inte kan snika med mig lite godis till jobb och moffa där. Semester har sina avigsidor.
Härförleden hade jag passat på att åka och handla en av de sällsynta dagar som maken var hemma. Alltså kunde jag då också köpa en påse sega råttor. När barnen var på sina rum, passade jag på att smyga åt mig ett par stycken. Då ropade lillasyster på mig. Nu ska man veta att mina barn älskar salt, men paradoxalt nog avskyr de salt godis. Passar mig utmärkt. För när lillasyster anklagande pekade på mig och utbrast: -Det luktar godis om dig!, kunde jag snabbt svara att -Jamen, det är en såndär salt som du inte tycker om.

Lillasyster kommer inte klara sig särskilt bra i skolan vid de där "identifiera saker på lukten-experiment" de brukar roa sig med där. Men jag får äta godis ostraffat. Man måste prioritera här i livet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar