Vid matbordet pratar vi om att vi måste ringa mormor i Småland. Barnen undrar varför vi ska göra det just idag. Jag förklarar att nyårsdagen var hennes och morfars bröllopsdag, och att det nog är jobbigt för henne idag, så därför ska vi ringa. Lillasyster begrundar detta ett ögonblick. Konstaterar sedan: -Men morfar är ju död. Då går det inte så bra att gifta sig.
Rakt på pudelns kärna. Utan omskrivningar. Det är mitt barn det.
Låter som min lilla Brorsdotter!
SvaraRaderaJag pratade om att jag saknade Fredrik när vi bakade pepparkakor. Vi gör det tillsammans hela familjen. Då sa Brorsdotter detta: Men Fredrik kan inte vara med och baka pepparkakor. Han är ju död! (Fredrik är min Stora Son)
Svar:
SvaraRaderaTack! Jag har förstått att det har varit en jobbig höst för dig, och jag önskar verkligen att det blir bättre framöver. Jag kräver verkligen inte av mina läsare att de ska hålla järnkoll på allt jag skriver.
Jag har två barn till, och en man. Tack vare dem så orkar jag, och speciellt med tanke på barnen (17 och 18 år) så MÅSTE jag orka. Det finns inget alternativ till det.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att varken du eller någon annan på denna jord behöver uppleva denna sorg, smärta och saknad.
Kram!
Inga krusiduller där inte.
SvaraRaderaDet är det som är det sköna med barn.