Även du, min Brutus

Jag var på tjejmiddag igår kväll. Kom hem strax efter midnatt. Var chaufför, och därmed nykter.
Idag är jag som ett gammalt lik. Kämpar för att överhuvudtaget hålla mig vid medvetande. Så jag beklagar mig över sakernas tillstånd till min man. Tycker att det känns eländigt att jag blir så sliten av att vara uppe till midnatt i nyktert tillstånd. Han tittar på mig. Säger kallt konstaterande: -Jaadu, du är ju inte ung längre.

Vad är det för fel på manfolket i det här huset??