Kommunikation

En arbetskamrat har sagt upp sig. Idag var hennes sista dag och jag, som egentligen var ledig, hade ärende på arbetsplatsen, och kunde alltså säga hejdå. Eftersom jag har uppskattat henne storligen, både yrkesmässigt och personligt, hade jag en avskedspresent till henne. Förvisso inget märkvärdigt, bara ett tack och hejdå. När jag överlämnade den, och hon tackat och kramat om, sådär som man gör, kom det: -Jag trodde du inte tyckte om mig.
Jag stod som ett levande frågetecken. Förvisso har hon sina sidor. Förvisso bör man inte komma på fel sida om henne. Men i de allra flesta situationer är hon en klippa. Kunnig, duktig, pedagogisk, och trevlig. What´s not to like? Det visar sig att ända tills jag för någon månad sedan hade anledning att stötta henne i en konflikt med en annan arbetskamrat, så har hon levt i tron att jag, och faktiskt alla i min yrkeskategori, inte tycker om henne.

Varför är vi så etterförjordat dåliga på kommunikation?? Varför är det så svårt att PRATA med varandra om hur man känner och vad man tror?? Och hur många av dem som jag går runt och tror inte gillar mig kanske i själva verket inte alls känner så, om jag bara vågat fråga dem? (Och kanske tvärtom också, men det väljer jag att inte tänka på....)