Egentligen har jag varit lite anti bloggar. Haft en bild av Blondinbella i huvudet. Och let´s face it, vem som passerat tonåren vill passa in i den bilden? Men ändå. Jag upptäcker plötsligt att jag mer och mer filurar på det här med en blogg. Läser andras bloggar. Funderar på om jag verkligen vill ha en egen. Vem skulle läsa den? Sedan kom jag på att det spelar ju faktiskt ingen roll om ingen alls läser den (även om det är kul om många vill!). För den är ju för min skull. Min egen dagbok, kan man säga. Bara lite mer offentlig än en dagbok normalt sett är. Jag har också funderat på om det kanske är för krävande. Kanske blir jag lite för uppslukad, och fokuserar för mycket på bloggen? Nåja, då får jag väl sluta då!
Så här är det! Allra första inlägget på min alldeles egna blogg!
Jaha, vem är då jag? Jag är 35 år fyllda, huvva! Åren går läskigt fort....Jag arbetar inom landstinget på en mindre ort i mellansverige. Gift, maken är jämnårig och egen företagare. Vi har två ljuvliga små barn, sonen är 5 och dottern 3. Vi bor i villa och är väl så medelsvensson man kan bli. Men samtidigt alldeles speciella. Förstås. Särskilt barnen, det finns nog inga barn i hela världen som är mer speciella och fantastiska än dem! Förstås.
Precis så tänker jag också. Jag skriver för min egen skull. Kul om någon läser, kul om någon vill kommentera - givetvis. Men främst för min egen skull!
SvaraRadera