Sedan årsskiftet har jag jobbat hela dagar fyra dagar i veckan, och varit helt ledig alla onsdagar. Hela denna tid har jag ständigt fått höra hur synd det är om mina barn, hur alla andra barn alltid blir hämtade mycket tidigare, hur de är de enda som aldrig har korta dagar, samt hur tråkigt det är att vara hemma utan att han någon att leka med.
För att tillmötesgå barnens innerliga önskemål, bad jag om nytt schema efter semestern, och jobbar nu fem dagar i veckan, men korta dagar.
Så nu får jag varje dag släpa hem två ylande barn som inte vill gå hem, jag har inte lekt klart ännu, DUMMA MAMMA!
Det är tydligen inte alls lika viktigt för barn som föräldrar att vara konsekventa. Men tydliga är de i alla fall.
Aldrig blir de nöjda! ;)
SvaraRadera