Lördag kväll. Vi tittar på melodifestvalen med goda vänner. Vi är helt alkoholfria, inte en minsta droppe starkt kommer innanför mina läppar. Jag går och lägger mig vid tio. Somnar snabbt. Manegen är alltså krattad, kvällen har varit optimal.
Strax efter midnatt reser sig maken och går iväg genom huset. Jag vaknar till, men reagerar inte, tänker att han ska väl på toa. Någon minut senare hör jag lillasysters röst. Jag stelnar till en sekund, men noterar att hon för en gångs skull verkar acceptera att det var maken som kom och inte jag, så jag reser mig inte. Ytterligare någon minut senare kommer hon traskandes. Naken, sånär som på blöjan. Smågråtande. Med en distinkt lukt omkring sig. -Mamma, jag har kläkts!
När jag hastigt stiger upp och går in i hennes rum visar det sig att hela hennes säng, madrass, täcke, kudde och allt, är helt nerspydda. Grundligt. Sådär så lukten fortfarande sticker i näsan nästan två dygn och mycket saneringsarbete senare.
Jag, som normalt sett vaknar bara ungarna vänder sig i sängen, har alltså lyckats sova gott medan mitt nerspydda barn legat och ropat på mig. Medan maken, som vet att det normalt sett utbryter tredje världskriget om han stiger upp när det är jag som är efterfrågad, petat på mig och försökt uppmärksamma mig på att mitt barn behövde mig. Jag sussade och sov.
Jag är en god god mor. Men jag tog igen det. Resten av natten var det jag som låg med lillasyster på armen och hennes kräkandedräkt rakt i ansiktet. Oh, the joys of motherhood!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar